Så lång tid har det gått sedan jag stod i startblocken för att springa 60 m sist. Då var det semifinal på EM i Göteborg, och jag hade nog inte trott att det skulle dröja så länge innan jag skulle göra det igen. Det mästerskapet var en fantastisk upplevelse och jag uppfyllde mina mål, och jag kände att jag var på rätt väg i min karriär.
Efter den inomhussäsongen kände jag mig lite mätt på att springa 60 m, och ville hellre satsa på att göra riktigt bra tider på 100 m. Det har jag gjort, men inte så snabbt som jag hade hoppats på då. Det som har hänt de senaste åren hade jag inte kunnat förutspå då efter det loppet i Scandinavium i Göteborg. Då var jag i grym form och kände mig ostoppbar, men med gryende problem i kroppen. Efter semifinalloppet var mina baksidor otroligt slitna, och förklaringen till det fanns i mina höfter.
Nu när jag ställer mig i blocken igen så har jag en liten annan mental approach än vad jag hade då för fyra år sedan. Jag är mycket glad över att få springa 60 m igen, och jag är ännu gladare över att jag har en kropp som känns bra och utan skador! Dock har jag samma optimistiska spaning om framtiden, att jag har mitt bästa lopp framför mig. 2017 ska bli ett riktigt bra år, och det året börjar i morgon i Florö, Norge!