100 m-finalen innehöll allt, och gjorde nog ganska få besvikna. Bolt som vinnare på 9,63 är otroligt bra gjort och att dessutom försvara sitt guld på 200 m är ännu mer imponerande. Hans start och acceleration i finalen på 100 m gav nog en del fans skrämselhicka, men i toppfarten är han oemotståndlig och han gled ifrån till en säker seger. I semifinalen visade han verkligen mästarklass och att han var där för att vinna.
Man kunde verkligen se i ansiktsuttrycken på löparna hur mycket som stod på spel. Det var väldigt få avslappnade miner, mer spända käkmuskler och blodådror.
Jamaica tog alla medaljplatserna på 200 m och egentligen är det inte så förvånande. Det var ganska öppet om bronspengen och att en jamaican tar det när hela deras sprintgäng är i ett enormt flyt, och att Warren Weir, som tränar i samma grupp som Bolt och Blake, dras med till ett brons är rätt naturligt. Bra stämning och glada miner hjälper andra att prestera. Det kan jag intyga som var med på EM i Helsingfors när det svenska laget hade ett bra flyt.
Veckan har varit lugn annars och innehållit lite jobb, lite träning och mycket OS. På söndag är det dags för vår tävling på Balders och om allt känns bra blir det både 100 m och 200 m där. Hoppas vädret och vindarna visar sig från sin bästa sida.