Det tog några pass, men nu är man tillbaka på banan igen. Det första sprintpasset efter EM var en viss chock för kroppen med 14 lopp och det var inte långt ifrån att syrgas behövdes i slutet av passet. Men nu, c:a en vecka senare, när man skulle göra samma pass var det som vanligt. Alla lopp klarades av enligt tidsmål så när som på det sista loppet som gick fyra hundradelar för långsamt, detta till trots att jag sprang några lopp 75 m istället för förra veckans 70 m. Nästa vecka snäppas det upp lite till och då blir det 80 m. Hur som helst, så är det skönt att det inte krävs särskilt mycket eller många pass för att man ska vara tillbaka på den nivå man var innan tävlingsperioden drog igång. Har man arbetat upp en grundnivå av hård träning så kan man lätt ta sig tillbaka till den, och tur är väl det.
I dag väntar en lugnare dag. Några återhämtningslopp tillsammans med lite gymnastik och mage/rygg känns rätt bra med tanke på gårdagens pass som var desto tuffare med 300-200-300-200. Jag, Tom och Johan Lilja pumpade på med full frenesi nere i kulverten och vi gjorde det riktigt bra. Efter ett sådant pass känns det skönt att få ta det lite isigt.
För övrigt är det en otroligt vacker dag ute med strålande sol och någon plusgrad, något som får mig att fundera varför jag fortfarande befinner mig inomhus. Kanske för att det är längdskidor på TV och sista vinterstudion för säsongen!