Vecka två av tre tog slut igår. Förra veckan var jag lite vinglig och trött efter jetlagen från USA-resan, men denna vecka har varit desto bättre och piggare. Rejält med sömn har varit ett bra recept och då fungerar allting så mycket bättre. Det är svårt att prestera på max varje dag om man inte får sova de timmar man behöver. Accelerationspasset i tisdag var bra, likaså fosfatpasset i torsdags. Därtill har en massa styrka gjorts, i synnerhet knäböj men också vändningar och överstötar. Överstötar är en av mina favoritstyrkeövningar. Nu kör vi nästan konditionsbetonat 🙂 med massa femmor i seten. Det kommer bli skönt när man går över till att göra mer kvalitativt med ettor och tvåor sedan, men först ska en bra grund byggas!
300-ingar hör också denna period till. I går sprang jag 100-300-100-300-100-300 och en enorm syra lägrade sig i mina lår efter lopp två. Det gjorde naturligtvis inte loppen enklare, och det var med stapplande steg man masade sig fram längs kulvertens mörka korridorer för att avsluta passet. Morgonens knäböj hade satt sina spår helt klart. Dagens vilodag var därför mycket välkommen. I morgon börjar den sista veckan på träningsperioden som är snäppet tuffare än den tidigare.
I dag fyller den här vackra kvinnan år och det ska uppmärksammas. Stort grattis Pernilla! Jag önskar att jag kunde vara med dig idag.
Grattis!