Efter ett drygt års bortavaro är man så åter i Orlando, och det är härligt! Solen skiner, kvicksilvret ligger stadigt kring 30 grader och kroppen känns mjuk och fin, inte dumt alls! Orlando har blivit mer och mer populärt att åka till och i år är det ganska mycket folk på arenan. Vi har varit både på ESPN WWOS där bland annat det kanadensiska stafettlandslaget befinner sig och i Clermont där bland annat tyska sprintlandslaget håller till.
Efter en dryg vecka har man börjat anpassa sig till tidsomställningen och man har somnat gott på kvällarna och vaknat tidig på morgonen. Ett sprintpass har hittills hunnits med och det gick mycket bra och innehöll 80 m-lopp. Snabb löpning står på agendan och loppen gick snabbare och snabbare ju längre passet led. Det är så mycket lättare att träna under förhållanden som dessa. Uppvärmningen går lite fortare och det är lite lättare att komma igång. På torsdag väntar nästa sprintpass och då ska jag, Tom och Carl Armfelt som är med oss köra tillsammans. Då lär det bli lite tryck i löpningarna! Då väntar blockstarter och lopp upp till 100 m vilket ska bli kul.
I dag var det lite hopp och styrka på programmet. Hoppen visade längder som var bättre än de hemma så utvecklingen går åt rätt håll. I gymmet sedan var det också en bra nivå så träningen flyter på helt enligt plan.
Innan jag drog igång träningen här så var jag nere i Karibien och hälsade på Johan Wissman som befinner sig på St. Maarten på träningsläger där under några veckor. Karibien är häftigt och efter mina besök på Jamaica var det mycket som var bekant. Direkt när man vaknade kände man igen dofter och ljud och det framkallade minnen. Allting på St. Maarten var avslappnad och skönt, precis som det brukar vara där nere. Vi hann också med en sväng till den gamla svenskkolonin St. Barthélemy och det var en upplevelse. Sverige gjorde sig påmint på många sätt, bland annat genom gatuskyltar, informationsmaterial och just det faktum att huvudstaden heter Gustavia och flygplatsen Gustaf III Airport. Nu för tiden är ön fransk och kändes lite som Monaco med en jetset-känsla. Många välbärgade amerikaner åker hit med sina gigantiska yachter och prisnivån var lite högre än på grannön St. Maarten, om man säger så. Vi gjorde en heldag där och det var kul att se ett gammalt kulturarv från svensk sida, och visst är det synd att den inte är i svensk ägo idag, det ser ju rätt härligt hur, eller hur. 😉
Hamnen i St. Barthélemy
Ankare i Gustavia
Shell Beach, St. Barthélemy
Gustavia
Östra Strandgatan
Gustavia by night
Stadion i St. Maarten