Trots att operation väntar den 20 oktober som kommer att få mig att börja om med grundträning i stort sett så har jag smugit igång och tränat lite. När Micke och Tom tampas på klassiska pass som Aerobic321, hamstringsklubben och grusgropen! Det förstnämnda blev en sedvanligt tung upplevelse då undertecknad inte är särskilt begåvad med aerob kapacitet. Passet går ut på att springa 800 m på tre minuter, vila två minuter, 600 m på två minuter, vila en minut och sedan 300 m på en minut. Efter fem minuter gör man om proceduren igen. För en som är van med arbetstider på c:a tio sekunder är tre minuter ganska lång tid. 🙂 Men passet har charm och det är roligt att göra den tillsammans med gruppen.
I lördags var vi så åter i grusgropen för att springa upp för den sexton gånger tills benen inte bar oss längre. Grusgropen är skitigt, uttröttande och alldeles alldeles underbart! Det är kul att man kan maxa och ösa på upp för en brant backe i sand redan i det här skedet på säsongen. I lördags sprang vi lite brantare och lite längre än vad vi gjort tidigare, och det kändes. Jag hade ett spår som gjorde att jag fick en rejäl släng av syran några meter innan mål och plötsligt slutade all koordination att fungera vilket inte gjorde saken bättre. 🙂 Men det är precis som det ska vara. Efteråt var vi alla mycket trötta, men också nöjda såklart efter att ha genomfört passet.
Legendariska grusgropen söder om Sundsvall
Träningsvolymen i övrigt är dock relativt låg. Som tidigare nämnt så är det operation om två veckor och då kommer jag att få en lång stunds rehab och sedan får jag börja om med träningen. Inomhussäsong kommer det så klart inte att bli, men en framgångsrik sommarsäsong 2015 hoppas jag naturligtvis på!