I snart två veckor har jag varit hemma från Sydafrika. Det var ett träningsläger som gick mycket bra med ökad intensitet och en känsla i kroppen som blev mer och mer positiv. Jag genomförde två sprintpass där nere och det första var lite darrigt med en osäkerhetskänsla som försvann för varje lopp jag genomförde. I det andra passet som jag gjorde andra veckan blev jag tryggare och det tredje passet, som gjordes på klassisk mark nere i kulverten hemma i Sundsvall tidigare i veckan kändes det som vanligt och jag kunde dundra på 20 lopp utan större ansträngning, dock med reducerad hastighet. Skönt och efterlängtat att kunna sprinta igen och det har sällan varit så roligt att göra det som det har varit de här tre gångerna.
Sydafrika är ett underbart land att vara i och det var med visst vemod man åkte hem. Resan är lång och vetskapen att man kommer hem till kyla och mörker gör det inte riktigt enklare. Men, som man säger, så är ju borta bra men hemma bäst. Det kändes rätt bra att komma hem till sin egen lägenhet ändå, och dessutom till ett vackert snölandskap hemma. De första dagarna var det riktigt vintrigt och fint, för att sedan gå över till blidväder och slask. Men från och med igår började det snöa häftigt igen och nu är det ett riktigt vackert vinterlandskap över Sundsvall. Måtte det så få förbli ett tag så vi slipper det trista slasket.
I Sydafrika dagarna innan jag åkte hem firade jag också min 30-årsdag. 30 år är ju en milstolpe och det var kul med all uppvaktning från vänner och närstående, något jag verkligen uppskattade. Dessutom hade Bernice, som jobbar Caledon Villa där vi bodde, bakat en fantastisk sydafrikansk tårta som stod i all sin prakt på mitt rum när jag kom åter från frukosten. Senare på dagen blev det tårtkalas på guesthouset med personalen i solskenet vid poolen. Det var en stor överraskning som jag verkligen blev glad över. Servicen på Caledon Villa och gästvänligheten hos Bernice kan man inte klaga på! Kvällen avslutades med en strutsmiddag på vingården DieuDonné som bjöd på en vacker utsikt över Franschhoek. Ingen dum dag alls! När jag kom hem till Sverige fortsatte firandet. Min kära familj och flickvän hade prytt min lägenhet med ballonger och blommor och helgen som kom blev jag överraskningsfirad av familjen med en middag senare. Såna här saker gör det lite enklare att komma hem igen. Jättekul och jätteuppskattat! Synd att man inte fyller år oftare. 🙂 De 30 åren till trots känner jag mig stark och på gång! Det känns bäst av allting.
Min födelsedag uppmärksammades faktiskt av Dagens Nyheter och Sundsvalls Tidning och Dagbladet. Ni kan läsa en av artiklarna här: http://www.dn.se/arkiv/kultur/malet-ar-ett-stafettlag-till-rio
Vingården DieuDonné
Jag och Bernice på Caledon Villa