Den 22 april lämnade jag det stora landet i väst för att komma hem igen från det månadslånga träningslägret. Träningen i USA gick riktigt bra och det kändes att det började gå fortare på löpningarna, längre i hoppen och tyngre i gymmet. De sista dagarna var kroppen ganska nerkörd och sliten efter de tuffa påfrestningarna som fyra veckors träning innebär. Kvaliteten har dock varit riktigt hög hela tiden och varje pass har gått bra. Jag är speciellt nöjd med att ha slagit personligt rekord i tiosteg som var många år sedan sist, och efter skadan hade jag lite svårt att komma tillbaka och hitta rätt känsla. Men nu börjar stabiliteten och trycket i kroppen att finnas där vilket känns kul. Hopp är en sådan övning där känslan betyder mycket, och finns den inte riktigt där så är det svårt att hoppa långt.
Den första dagen efter att man kom hem föll det snö på gatorna i Sundsvall, vilket var ett lite väl friskt uppvaknande. Lyckligtvis var det dåliga vädret tillfälligt och efter någon vecka blev det kanonväder med nästan sommartemperaturer. Cirka 20 grader innebar de första löpningarna på Balders för året, något man alltid ser fram emot! När vi kom hem hade vi en vilovecka där vi bara körde lite lätt träning för att få kroppen fräsch inför nästa träningsperiod. Den veckan gjorde susen, för när vi körde igång igen var benen lätta och med bra power i kroppen vilket resulterade i några bra pass.
Nu är jag återigen ute och reser. Denna gång är det Formia och Italien som gäller för tio dagar med stafettläger med landslaget. Jag har verkligen haft det bra träningsmässigt i år. IMG Academy är mitt favoritställe att vara på i USA och Formia är mitt favoritställe i Europa. Här kan man verkligen ta det lugnt och koncentrera sig på träningen fullt ut. De närmaste tio dagarna ska grunden för sommarens stafettframgångar läggas och vi ska drillas och slipa växlingarna för att förhoppningsvis nå ett OS-kval. Tufft, men absolut inte omöjligt!
