Florö blev som väntat en trivsam historia, på många sätt. Det jag förväntade mig var en trevlig vistelse på Norges västkust, och en tävlingsorganisation som alltid anstränger sig lite extra för att vi idrottare ska trivas. Med snabba mondobanor och bra norskt motstånd fanns också förutsättningarna för ett riktigt bra 60-lopp. Känslan inför loppet var bra, och jag var förväntansfull över vad jag skulle springa på. Inte särskilt nervös över tävlandet, utan mer fokuserad på att göra en bra insats.
I försöken gjorde jag ett stabilt lopp som kändes som om det var lite handbroms i. Tiden blev 6,88 s och jag kände att jag kunde putsa en del till finalen. Väl i finalen fick jag en bra start, men hämmades av att mina vader var lite krampiga efter några timmars aktivitet. Jag blev trea på 6,86 s, och segern gick till den unge norske talangen Karsten Warholm på 6,75 s.
Florö var riktigt kul, och jag såg direkt fram emot att tävla igen i Göteborg efterföljande helg. Under veckan har det varit ganska lugn träning, bortsett från ett snabbt kvalitetspass på onsdagen. Nu under tävlingssäsongen är träningsvolymen ganska låg, men med desto intensivare sprintpass.
Imorgon är så Göteborg och det kommer att bli en bra tävling. Göteborg är ett av mina favoritställen att springa på, så jag kommer med bra vibbar. Tiden i morgon känns underordnad en bra prestation, och jag vill fortsätta på den fina känslan från Florö. Lyckas jag med det, tror jag att Göteborg blir en lika bra tävling som i Norge!