Det första av årets två brukliga träningsläger är inlett, och det på sedvanligt vis på Teneriffa. Jag har tappat räkningen hur många gånger jag varit här, men det är ett mycket bra ställe för träningsläger för att undkomma januarikylan hemma. Jag gillar dock vintern, och avskräcks inte av att höra att det just nu är närmare -20 grader hemma. Men för sprint är detta klimat idealiskt, och får kroppen att må gott.
Lägret är för min del kort. Jag är bara här en vecka, och två sprintpass och två styrkepass är det viktigaste jag gör på plats. Sprintpassen är avklarade och har gått mycket bra. Accelerationsdelen har funkat bra i vinter och känns lovande inför inomhussäsongen. Den power som fanns innan operationerna börjar infinna sig igen, vilket såklart är skönt. Toppfartslöpningen känns lätt men jag saknar ännu den sista växeln. Den brukar komma mot våren när den biten är i fokus då man brukligt fokuserar mer på acceleration under vintern.
Det viktigaste passet gjordes idag med 2×40-60-80 m där de två första loppen i varje serie gjordes från block. Ofta tränar man acceleration bara upp till 30 m och därmed missar man övergången till toppfart, som är en kritisk del. I dessa lite längre lopp får vi med den övergången och har möjligheten att träna på det. Bitvis känns det lite ovant, och framför allt blir man trött av att ha den höga intensiteten av en acceleration i ett längre lopp.
På söndag åker jag hem och återförenas med familjen som är hemma i Sverige. Hemma väntar också träningskompisarna Micke och Sunday, så nog kommer det bli bra att fortsätta träningen hemma också!
