November är den tuffaste träningsperioden, på många sätt. Passen är många, långa och innehåller många olika delar. Varje period har sin speciella charm, och efter tre veckors grundträning i oktober så är det ganska skönt att komma in i hallen och göra något lite mer sprintlikt. Nu, efter snart tre veckor med något sorts mellanting mellan grund- och sprintträning så börjar man mentalt att bli redo att gå vidare till lite mer renodlad sprintträning. Och det kommer i nästa period.
Träningen har under oktober och i första halvan av november har gått mycket bra. Jag har kunnat träna på utan störningar och gjort allt enligt programmet. Jag har lagt lite extra fokus på bålstyrkan som jag kände var lite eftersatt under sommaren. Jag har också i löppassen försökt jobba mycket med tekniken, främst i toppfartslöpningen. Under de år jag fick ökade problem med höfterna började jag springa lite sämre tekniskt, något som finns kvar i löpningen än i dag. Det visade sig i att många resultat under det här året var lite uppochner, trots att fysiken var på topp. När tekniken stämde, sprang jag fort, när den inte stämde, sprang jag inte lika fort. Målet är att hitta tillbaka till det fina flyt och den avspända löpning som jag hade för några år sedan, då jag hade en bra stabilitet på tävlingsresultaten. Hittills känns det lovande, och det är många pass kvar att öva på innan det är dags att ta på sig tävlingsskorna!