Jag gillar idrotter med fart och fläkt. I synnerhet friidrott men ibland är höjer jag blicken mot horisonten och fastnar för andra idrotter som även de innehåller de nyss nämnda ingredienserna. En idrott som jag tittat på TV på varje vinter-OS är skridsko. Jag minns när Johan Olav Koss vann OS-guld i Lillehammer -94, till exempel, och har därefter varje gång det varit just OS försökt att se så mycket skridsko som det går. Det mest intressanta är, naturligtvis, distansen 500 m där japanen Hiroyasu Shimizu varit en solklar favorit för hans frenetiska skär över ovalen.
100 m sprint och skridskosprint är kanske två idrotter som har en del gemensamt? Idag fick jag förmånen att prova skridsko tillsammans med Sundsvall Speedskaters som var snälla och lånade ut ett par skridskor till mig. Jag har länge varit sugen, och i min enfald hade jag trott att jag skulle vara ganska bra på det. Den lilla detaljen, att jag knappt stått på ett par skridskor sedan man lämnade Älvrinken och Matfors Beavers någon gång för bra många år sedan, låg ganska långt bak i huvudet och bekymrade mig inte särskilt mycket. Men så fort jag fick på mig rören och skrinnade ut på Gärde så blev jag vackert påmind. Det var mycket svårare än jag minns det, och fötterna värkte.
Men det var kul! På slutet började det närma sig någon sorts åkning som kan påminna om riktiga skär, även om det var långt borta. Det var definitivt inte sista gången man provade att åka och att kunna åka som Hiroyasu Shimizu kändes väldigt avlägset. Men vem vet, någon dag kanske man lär sig!
Håkan såg ut som Tomas Gustafsson där han ångade på över isen och hans gamla skridskotakter sitter bestämt i. Det ser onekligen härligt ut!
Här kommer en godbit från skridskovärlden, håll till godo.
[youtube http://www.youtube.com/watch?v=yVvZa8VO16E]