Hemkommen från Schweiz där undertecknad tillsammans med familj har avnjutit ett par dagar i Zermatt. Det var 15 år sedan jag var där sist och jag måste tyvärr säga att jag inte minns särskilt mycket av det första besöket mer än logotypen på hotellet vi bodde på då. Vi bodde faktiskt på samma hotell nu, av nostalgiska skäl, och det nya besöket dit för min del kom att bli otroligt trevligt. Utsikt från hotellrummet över det majestätiska Matterhorn och en utsökt restaurang i anslutning till hotellet. En femrättersmiddag är en utmaning, har jag lärt mig.
Vi kom på torsdagkvällen och då gjorde vi inte särskilt mycket. En liten snabb familjeträff eftersom jag och mina syskon och systers man kom med flyg respektive tåg från Sverige och mamma och pappa kom från Zürich med bil. På fredagen tog vi en liten promenad i staden och åkte sedan upp på bergsplatån Gornergrat som ligger på närmare 3000 m höjd. Dit går det faktiskt tåg vilket var en upplevelse i sig att åka tåg upp för ett berg. Uppe på Gornergrat beundrades utsikten som sedan sköljdes ner med god mat och dryck. Utsikten därifrån var otrolig och det kändes att man befann sig på något högre höjd än vad man var van vid. Man blev helt slut av att gå uppför en trappa bara. Pinsamt nog… men trots allt är jag sprinter.
Fredagen var en riktig höjdare då jag, pappa, min bror och systers man åkte upp till Klein Matterhorn med hjälp av kabinbana i tre steg. Utsikten var helt osannolik och det var inte utan fjärilar i magen som kabinbanan färdades åtskilliga meter över backen över raviner och dalar. När vi kom upp till toppen och klev ur kabinen blev vi avlösta av en annan svensk, nämligen Anja Pärson. Det kändes tryggt att hon hade värmt upp backen åt oss. Det som dög åt henne borde duga för en annan, resonerade vi.
Snowboarden snörades på och ovanför molnen bjöds det på den mest spektakulera åkningen någonsin. I skuggan av Matterhorn åkte vi nerför pisten på 4000 m höjd och långt borta nere i dalarna låg molnen som en bädd. På ena sidan berget låg Italien och på den andra Schweiz. Inramningen var helt fantastisk. Det behövdes inte många åk för att orken skulle tryta uppe på den höjden och man var rätt mosig på väg ner för berget igen.
Söndagen var det dags att åka hem igen och två tågresor och två flyg senare kom man hem till Sundsvall vid midnatt. Skönt att få en liten semester och nu hade jag inte tillräckligt med energi att klara av hösten tack vare sommaren så har jag det garanterat nu.
Hälsenan känns lite bättre och bättre för varje dag. Vi kommer ta det försiktigt och inte forcera något i träningen för att inte slå upp skadan igen. Den närmaste tiden blir träningen lite alternativ för att skona fötterna från halvfrusen mark på Baldershov och betonggolvet i Nordichallen. Det blir spännande!