Juni svepte snabbt förbi med en mängd tävlingar, många med fokus på stafett. Jag blev uttagen till stafettsatsningen mot EM i Berlin senare i år, och fick chansen att springa i de tre landslagsstafetterna i Oslo, Kuortane och i Sollentuna. För att kvalificera sig till EM-stafetten behöver man vara bland de sexton bästa stafettnationerna i Europa, baserat på de två snabbaste stafettloppen som ett landslag gjort över två år. I fjol sprang Sverige på en bra tid (under 40 sekunder), vilket betydde att för att kunna nå EM behövde vi göra ett lopp på en bit under 40 sekunder i år. De två första stafettloppen lämnade en del övrigt att önska när det kom till växlingarna, men i det sista loppet i Sollentuna fick vi i laget runt pinnen på ett bra sätt, och sprang på 39,86. Med det resultatet gick vi in på en femtonde plats i Europa, och nu när kvalificeringsperioden stängdes under gårdagen ligger Sverige på en sextonde plats. Därmed är ett svenskt lag på 4×100 m klart för EM, om inte något stafettresultat gjorts under helgen som hittills inte har registrerats. Mycket kul och välförtjänt! Under nästa vecka tas laget ut som ska representera Sverige, och självklart hoppas jag vara en i laget!
För min del inleddes säsongen bra med 10,54 i nästan vindstilla som bästa resultat. Dessvärre blev jag lite öm i en ljumske vilket gjorde att jag fick justera träningen lite under några veckor. Ljumsken har börjat att ge med sig, och i går tävlade jag igen i ett lite försiktigt lopp på 100 m. Tiden blev en dryg tiondel från årsbästat, vilket tyder på att grundformen håller i sig. Nu blir det lite mer snabba träningspass inför Wind Sprint, som ska avgöras på lördag!
Andra halvan av säsongen fortsätter, och det förhoppningsvis med ett EM. Vi håller tummarna i några dagar framöver!