Florö är ett av mina favoritställen att tävla på. Här har man verkligen tagit de aktivas sida i utformningen av tävlingen. Man springer på den sida som medvinden är på, tidsprogrammet är bra och komprimerat och det är korta avstånd mellan hotell, stadion och matstället. Dessutom bjuds de aktiva på en fisketur efter tävlingen med båt ut i havet. I år höll dock förändringens vindar på att förstöra allting eftersom man hade bestämt att alla lopp skulle löpas på det “riktiga” upploppet och inte på bortre lång där det oftast blåser medvind. Ett möte mellan galaansvariga, tävlingsledningen och några till lyckades tack och lov styra av detta, och kompromissen blev att försöksloppen löptes i motvind och finalerna i medvind. Och tur var väl det! För i damernas final sprang Ezinne Okparaebo på nytt norskt rekord på 100 m. Jag gjorde 10,94 i försöksloppet i motvind, och vände det sedan till, 10,47 i medvind i finalen. Ezinne fortsatte sedan att sätta nytt norskt rekord på 200 m, och Johan Wissman sprang fina 20,77 i medvind i finalen. Jag tror alla var nöjda över att man sprang finalerna i medvind. Istället för dåliga tider och besvikna löpare blev deg glada miner och nationsrekord. Det här borde fler tävlingsarrangörer ta efter.
För min del är jag mycket nöjd med tävlingen. Jag hade mycket fokus på teknik, eftersom den inte har fungerat så bra de senaste två åren. I försöksloppet sprang jag väldigt lugnt och kontrollerat och fick till tekniken precis som jag ville. I finalen, som löptes c:a en timme efter utsatt tid, krampade mina båda vader till innan och under loppet vilket gjorde att jag hade en ganska tam acceleration. Att ändå göra 10,47 i säsongsdebuten är jag riktigt nöjd med och förhoppningsvis kommer vaderna vara piggare på nästa lopp på onsdag. Jag tror kylan och förseningen av tidsprogrammet var anledningen.
En mycket bra svenskdag, och ett alltid lika trevligt besök i Florö!