SM blev för mig en tråkig historia. Kroppen kändes fantastiskt bra och jag hade stora förhoppningar. Försöksloppet var riktigt skönt och jag kunde med lätthet gå vidare till semifinalen. I väntan till semifinalen började jag dock känna lite stelhet och en viss antydan till ansträngning i vänster baksida. I uppvärmningen till semifinalen blev det lite mer påtagligt men jag kände ingenting när jag sprang fort och jag sprang upp mig ordentligt med två maxlopp och kände ingenting då och det blev inte värre efter. I semifinalloppet sedan sprang jag avslappnat hela vägen och skulle med c:a 20 m kvar försöka avancera lite. Då gick det som två ilningar i vänster baksida, mycket lätta sådana. Mina medtävlare var jätteschyssta och gav mig snabbt tryck på låret men jag förstod direkt att finalen om två timmar och Finnkampen helgen efter var körd. Otroligt tråkigt. Jag hade längtat efter SM-finalen där tre löpare med två hundradelar emellan skulle göra upp. Nu vann Nil guldet efter en mycket bra insats i kvällskylan på stadion. Grattis till det.
Varför hände då detta? Det var ganska förvånande med tanke på att jag inte haft några som helst problem med baksidan hela sommaren. Dock tror jag att när jag sprang avslappnat och lätt i försöken och semifinalen släppte jag ut underbenet, något jag inte gör när jag springer max. Det skapade nog ganska mycket stress på baksidan och det i kombination med regn och kyla gjorde att jag fick en minimal bristning. I uppvärmningen till semifinalloppet sprang jag max och kände ingenting, men då pendlade inte underbenet ut och då gick det bra. En viktig insikt men på stor bekostnad naturligtvis och det känns riktigt tufft att missa Finnkampen. Som tur är har jag haft en riktigt bra säsong ändå med personligt rekord och EM-semifinal vilket gör att jag ändå är nöjd med hur sommaren varit.
Det blev ändå glädje på SM! Pernilla tog brons på 400 m vilket är otroligt bra gjort av henne. Hon har kämpat hårt för att komma tillbaka efter sin allvarliga skada och nu fick hon äntligen betalt för allt slit. Grattis till det! Hårt arbete lönar sig!
Nu istället har den traditionella höstvilan inletts och den kommer nog vara september ut innan resan mot inomhussäsongen 2013 inleds. Den kommer bli fantastiskt intressant med inomhus-EM i Göteborg som naturlig höjdpunkt. Men innan dess ska mycket hård träning genomföras. Nu de närmaste veckorna kommer dock tiden att läggas på jobbet på SSG, men också en traditionell fjällvandring. Hösten är en fin tid och nu gäller det att samla energi. Snart är vilan slut och då går träningslivet vidare mot nya personliga rekord!
I helgen gör Carolina Klüft sin sista landskamp och det är bara att gratulera henne till en fantastisk och imponerande karriär. Lika imponerande är det att Susanna Kallur har opererat sitt ben och fortsätter kämpa för att komma tillbaka. Häftigt!