För en vecka sedan var det SSG Wind Sprint på Baldershov och en naturlig höjdpunkt för en sundsvallsbaserad friidrottare som jag. Förhållandena uppe på Balders var förhållandevis bra. Regn hade aviserats men det höll sig borta under tävlingsdagen, vilket vi var väldigt tacksamma för. Något som också höll sig borta var vinden. Någon dag innan hade det blåst fantastiskt fina vindar, men dagen innan och på tävlingsdagen var det väldigt lugnt, till skillnad från i fjol när det blåste friskt. Det var till och med så att under tävlingsdagen så vände vinden. Mitt försöksheat på 100 m, det sista försöksheatet av alla, gick faktiskt i lätt motvind (-0,4), och efter det bytte vi löpriktning och sprang på andra sidan på Baldershov.
Försöksloppet för mig var inte alls särskilt bra. Jag var ganska nervös och ville bara ha det överstökat. Med nummer 40 på bröstet sprang jag iväg, fick en dålig start och fick jobba mig in i loppet men kom bra på slutet och slutade trea efter Simone Collio och Hannes Dreyer, två killar som har riktigt fina personliga rekord. Inför finalen var det helt andra känslor i kroppen. Jag hade en perfekt laddning inför loppet och när speakern presenterade mitt namn och publiken svarade blev jag verkligen laddad. I finalloppet fick jag en bra start och accelererade fint, hade en bra avslappning men spände mig lite på slutet. Det blev en spänd väntan på tiden, eftersom det var en EM-plats på spel. När det gick upp för mig att jag sprungit för långsamt blev jag naturligtvis besviken och förbannad. 10,52 blev tiden för dagen i nästan ingen vind alls, +0,1. Hade vinden blåst på lite mer hade man kanske fått den hjälp man behövt för att komma ner på 10,40 för en EM-plats. Resultatet i sig är ändå ganska bra, och sett efter förhållandena ett av mina bättre lopp. Splittiderna visar att det finns förbättringsutrymmen. 6,78 upp till 60 (pers är 6,72) och 1,84 mellan 60-80 (i fjol kring 1,80). Tur att det är lång tid på säsongen kvar. Det som var bra var avståndet upp till segraren Simone Collio och tvåan Hannes Dreyer som var ungefär två respektive en tiondel. De killarna har personliga rekord på 10,06 och 10,23.
Jag vill tacka SSG Wind Sprint-organisationen för att återigen ha sytt ihop en mycket fin tävling, och ett stort tack till publiken som gav ett jättefint stöd under dagen. Det höjde verkligen och var en riktigt skön känsla!
Nu blev det ju bra ändå, trots att jag sprang för långsamt. Förbundskapten Stefan Olsson tog ut mig ändå på 100 m, så på onsdag kl 10.40 (lustig tid, för övrigt…) svensk tid är det dags för försöken på 100 m på EM. Håll tummarna!
Träningen efter SSG Wind Sprint har varit ganska lugn. I torsdags blev det några snabba lopp på Balders och i går några avslappnade 120-ingar med fokus på teknik. Idag väntar lite rörlighet och massage och sedan är det avfärd i ottan i morgon mot Helsingfors. Spännande!