Inomhussäsongen är kort och intensiv. I år skulle den varit lite längre, men det gick dessvärre om intet. Säsongens mål var inomhus-EM för Veteraner som skulle avgjorts i Braga i Portugal. Men det nya coronavirusets utbredning gjorde att mästerskapet ställdes in. Såklart en stor besvikelse, men naturligtvis helt rätt med tanke på allas hälsa. En bra säsong överlag väger dock upp, med ett nytt svenskt rekord för 35-åringar som höjdpunkt!
Träningen under hösten och vintern hade gått bra. En ömmande hälsena och en seg förkylning gjorde att formen lät vänta lite på sig. Jag hann med ett par tävlingar innan SM som i grunden kändes bra, men där de snabba tiderna inte riktigt fanns. Men lagom till SM i Växjö i mitten av februari släppte det. I semifinalen noterade jag 6,83 på 60 m och kvalificerade mig därmed till min tolfte (tror jag) SM-final på 60 m. Jag hamnade på en sjätteplats, vilket jag var mycket nöjd med. Dels med tanke på min ranking innan mästerskapet, dels på grund av att det inte riktigt lossnat i de tidigare loppen. Men jag har alltid älskat de stora finalerna, och därför kände jag mig ganska säker på att jag skulle springa fort på SM.
Veckan efter var det dags för min första tävling på veterantouren med inomhus-SM för veteraner i Malmö. Det blev en ganska tidigt morgon för att springa försök, som sedan blev inställda på grund av för få avprickade. Uppladdningen mot finalen blev dessvärre inte bättre när det blev närmare 50 minuters försening innan vi kunde springa. Men i finalen kunde jag återigen visa upp en fin form när jag vann på 6,87. Ett nytt mästerskapsrekord och ett fint formbesked inför veteran-EM i Braga. Det var i övrigt en kul upplevelse med veteran-SM, och det är tydligt att friidrott är en idrott som du kan ha med dig hela livet.
Coronaviruset smög sig allt närmare Europa under säsongen, och inte kunde man tro när man först hörde talas om det att det skulle få en sådan monumental påverkan på inte bara idrotten, utan världen i stort. När det började få stor spridning i Italien började jag känna mig orolig inför att resa till Portugal och några veckor senare annonserade organisationen i Braga själva att de skulle ha ett krismöte med anledning av viruset. Magkänslan sade att de skulle ställa in, och så blev det också. Ett beslut som såklart är mycket tråkigt när uppladdningen inför tävlingen gått bra. Inför mästerskapet var en medaljchans, kanske tillochmed guldchans, inom räckhåll. Men att samla över 3000 personer i en arena är så klart en mycket dålig idé just nu, speciellt när många äldre finns på plats.
Inomhussäsongen blev i det stora hela bra. De inledande loppen gick inte så snabbt som jag hade önskat, men tekniken var bra och det kändes hela tiden som att det fanns något bra på gång. Och till slut kom det. Hade jag fått träna på och tävla en gång till tror jag att jag hade kunnat gjort en tid under 6,80. Jag är dock glad och stolt över att ha slagit nytt svenskt rekord för 35-åringar och även lagt ett veteran-SM-guld till meritlistan, tillsammans med guld från ungdoms-, junior- och senior-SM.
Vilan efter inomhussäsongen blev kort och istället påbörjades arbetet mot sommaren istället. Oavsett vilken påverkan viruset får på tävlandet så vill jag kunna vara väl förberedd på att springa snabba lopp innan jag lämnar elitfriidrotten.
