Jag är tillbaka! Askmolen stoppade inte vår resa, varken dit eller hem. Men det var inte långt ifrån. När vi åkte till Jamaica via Chicago åkte vi över Island samma dag som Eyjafjallajökull började gå lös och när vi åkte hem låg askan tät över Europa. Men vi tog oss hem, dock inte den ursprungliga vägen men via Oslo och undertecknad var hemma samma tid som planerat.
Jamaica var som väntat mycket trevligt. Vädret visade sig dock från sin sämsta sida vilket var lite överraskande. Vi hade varmt men lite regn varje dag och kulmen på ovädret var tyvärr på tävlingsdagen. Vi blev försenade en dag till Kingston för vårt plan från Chicago till Miami hade fel på en generator. Piloten försäkrade på bred amerikansk engelska att det inte skulle vara någon fara och att vi lugnt och tryggt kunde flyga på tre generatorer, men han fick inte det för kontrolltornet och vi fick sitta och vänta i två timmar vilket ledde till att vi missade vår anslutning med tio minuter. Lite surt, men vi fick en natt på flygplatsen i Miami och kom fram nästa dag istället. Ingen skada skedd.
Dagarna innan tävlingen tog vi det ganska lugnt. Vi tränade lite växlingar och insöp den jamaicanska kulturen och frotterade oss med kändisar. Jag fick hälsa på gamla träningskompisar så som Asafa Powell, Brigitte Foster-Hylton, Nesta Carter m.fl. och de andra grabbarna tittade storögt när de fick gå runt med OS- och VM-guldmedaljörer och forna världsrekordhållare. Växlingarna vi gjorde satte bra och vi kände oss laddade inför morgondagens uppgift.
Samma dag som tävlingen gjorde vi inte så mycket heller utan tog det lugnt för att konservera energi. Vi tittade på gamla stafettfilmer för att komma in i rätt stämning, bland annat med filmer från när Sverige vann sitt VM-försök i VM i Göteborg 1995. På eftermiddagen stack vi sedan till Kingston National Stadium för att värma och göra oss klara. Uppställningen var Tom Kling-Baptiste – jag – Alexander Nordkvist och Oskar Åberg, en laguppställning som inte provats i den uppställningen förut. När Oskar på sistastreckan satt och knöt skorna blev det ett väldigt liv på publiken och helt plötsligt meddelade speakern att på sista streckan för klubben Racers TC kommer Usain Bolt att springa. Otroligt häftigt och inspirerande för oss att få springa i samma lopp som han. När skottet gick kom vi svenskarna iväg bra och vid överlämningen till mig så var i i ledningen. Jag höll min sträcka bra och när jag skulle lämna över till Alexander var i i ledning eller i alla fall tvåa. Speakern hade tydligen sagt när vi sprang “Here comes the Swedes!” vilket tyder på att vi var bra med i loppet. Dock blev växeln mellan mig och Alexander dålig. Jag hann inte riktigt ikapp Alexander förrän växlingszonen nästan var slut och i sista sekund fick jag över pinnen, dock med farten kraftigt reducerat eftersom Alexander fick bromsa för att det inte skulle bli överväxling. Växlingen mellan Alexander och Oskar blev identisk och från den fina placering vi hade halvvägs så tappade vi och kom i mål som fyra. Tiderna i loppet blev inte mycket att berätta om för någon men fjärdeplaceringen var ganska bra. Det var otroligt nära vid två tillfällen att det blev överväxling och trots att vi inte gjorde någon bra tid är vi övertygade om att vi kommer springa bra i sommar. Det som begränsade oss var dåliga växlingar, löpningarna sköttes alldeles utmärkt!
De andra tävlade på 200 och 100 m där Alexander fick äran att springa i A-finalen på 200 m på banan utanför Asafa Powell. Jag själv avstod 100 m pga det extremt dåliga vädret som kom lagomt på kvällen.
Dagen efter tävlingen var det tänkt att vi skulle åka till Dunn’s River Falls i Ocho Rios och njuta lite men vädret ville annorlunda. Istället fick vi en guidad rundtur i Kingston av vår guide Susan som sedan bjöd på en jamaicansk middag på kvällen med Jerk Chicken, stekt matbanan, jams, curried goat och ackee. Det var inte så tokigt det heller faktiskt.
Askmolnet bekymrade oss lite på hemvägen. Det såg ut som om vi skulle få problem med vår flight hem till Europa. Det visade sig dock att den gick, men med en annan destination, nämligen Oslo istället för Köpenhamn. Tydligen kunde SAS flyga till Oslo genom en askfri luftkorridor ner via Trondheim från New York. Skönt tyckte vi att vi slapp sitta och uggla på Newark i några dagar och med en fullkomligt lysande timing gick det ett sista plan till Stockholm för dagen när vi landade. Vi hade nog den största turen man kunde ha med tanke på alla problem det varit med askmolnet. Jag kom nämligen hem i exakt samma tid som planerat trots omvägen via Oslo. Tur för oss men tungt för alla tusentals resenärer som satt fast på flygplatser runt om i världen utan att komma hem.
När vi mellanlandade i New York fick vi chansen att gå på stan där i någon timme. New York var verkligen häftigt och precis så som man sett det på TV. Byggnader, folk och gula taxibilar överallt. Vi landade på flygplatsen JFK och var tvungna att byta till Newark och då tog vi tåg där emellan och hamnade mitt i smeten när vi bytte tåg på Penn Station, precis under Madison Square Garden.Det är definitivt värt en egen resa någon gång och det får bli ett framtida äventyr.
Det här är världens längsta inlägg känner jag och jag får återkomma om jag glömt några detaljer med resan vid ett senare tillfälle. Jag bjuder på några bilder från vår resa här nedan:
3/4 av laget dagen innan tävlingen
Två blöta stafettlöpare
En regndränkt stadion
En del av Kingstons hamn
Empire State Building
Fashion Street New York
