I helgen som var hade jag tänkt vara med på Sundsvall Wind Sprint, en av de absolut roligaste tävlingarna under året. Normalt får man bara en möjlighet att tävla på hemmaplan framför släkt och vänner, och den chansen vill man ju så klart inte missa. Formen kändes stabil och jag kände också lite revanschlusta från tävlingen i England helgen innan som gick lite sämre än vad jag ville. Med ett årsbästa i tankarna var jag laddad för både 100 m och 200 m på Baldershovs röda banor.
Men, det kom annat i vägen.
I torsdags fick jag och Pernilla i rask takt slänga oss in i bilen och åka upp till förlossningen på Sundsvalls sjukhus. Jag stod i köket och lagade middag och Pernilla hängde tvätt i tvättstugan när hennes “konstiga magvärk” eskalerade till täta värkar. Tempot i lägenheten höjdes avsevärt. En stressig middag intogs mellan värkarna, tvätten kastades ut blöt på hallgolvet och den slarvigt packade förlossningsväskan rotades fram ur en vrå. Två och en halv timme senare var vi föräldrar åt en liten tjej, som hade bestämt sig för att komma 3,5 vecka för tidigt.
Ibland går det fort, och då får man vara med. Fyra dagar tidigare satt jag på ett hotellrum i England, och det var ju rena turen att flickan inte hade mer bråttom än vad hon hade. Två snabba föräldrar ger ett snabbt barn, tydligen.
Allting under förlossningen gick jättebra med en grym insats av Pernilla och efter några dagar på BB har vi nu fått komma hem. Vi har blivit fantastiskt bemötta och omhändertagna av personalen på både förlossningen och BB på Sundsvalls sjukhus, och det kändes nästan lite tråkigt att åka därifrån. Men jättemysigt att komma hem och lägga vår flicka i sin säng, som vi monterade ihop dagen innan hon kom, och köra runt henne i vagnen som vi hämtade ut två dagar tidigare.
Så starten på Wind Sprint gick om intet, men i ett sammanhang som detta så känns det rätt bra ändå. Ironiskt nog ligger Sundsvalls sjukhus nära Baldershov, och jag kunde höra den energiske speakern Per Jutterström från vår fönster på BB. Lyckligtvis kommer det ett Wind Sprint nästa år, och då finns jag på plats på startlinjen igen!
Vi har fått många hälsningar och gratulationer som vi tackar så mycket för. Ett roligt uppmärksammande var också att friidrott.se skrev vår dotters ankomst i samband med Wind Sprint.
Träningen och tävlingarna rullar vidare, och nu är SM nästa mål. Jag har inte riktigt gjort de resultat jag har velat och trott på i år, men jag ska ta chansen och kräma ur allt nu under de tävlingar som är kvar. Träningen indikerar snabba tider, så nu gäller det att få ihop acceleration med toppfart och avslappning, så tror jag att det kommer att kapas en del på årsbästat. Jag är anmäld på både 100 m och 200 m på SM, så vi får se hur det blir. SM i Helsingborg blir faktiskt ingen nyhet. Där gjorde jag min första SM-final någonsin år 2005, och en SM-final vill jag gärna uppleva igen på Hedens IP!
