Hemma på mörkare och kallare breddgrader. För en vecka sedan imorgon lyfte vi upptinade svenskar mot norr igen efter två veckors bra träning på Kanarieöarna. Träningen har gått väldigt bra, snabba lopp kombinerat men tunga lyft skall förhoppningsvis ge snabba tider på banorna i vinter och i sommar. Bara det faktum att man kom ifrån kalla Sundsvall till ett soldränkt Playa de las Americas gjorde att man lyfte sig ordentligt. Man har varit lite seg och öm i kroppen där nere. Vi har kört träning med hög kvalitet vilket gör att kroppen får en del stryk. Men allting har gått enligt planerna och nu på hemmaplan igen har vi endast ett pass kvar innan de tre träningsveckorna är över.
Den makalösa persslakten i gymmet fortsätter. Idag pressade jag och Erik oss till nya rekord i både ryck och överstöt. 82,5 pressades upp i ryck och 120 kg stöttes från axlarna upp på raka armar. Nu stöter jag mer än jag vänder och så får det naturligtvis inte vara! Dock vet jag inte när jag får nästa chans… nu har vi tränat klart de tunga träningsperioderna inför tävlingssäsongen och nu kommer lite lättare träning för att försöka komma i form till tävlingarna.
Inte nog med att jag flög hem förra lördagen så fyllde jag faktiskt även 25 år. När man tänker efter så är 25 en rätt gammal ålder! Det märktes inte minst i gratulationerna som när man fyllde 24 löd mest “Grattis på födelsedagen” osv. Men nu var det nästan ett beklagande och ett flertal kommentarer kring “halvgubbe” “närmare 30 än 20″ osv. Tack och lov känner jag mig inte mycket äldre än vad jag gjorde när jag var 24. Förmodligen är jag som ett gott vin…
Att flyga hem till Sverige var ett ganska oglamouröst sätt att fira födelsedagen på. Men den förgylldes av en väldigt viktig detalj. När jag landade på Arlanda stod nämligen min flickvän och väntade på mig, utan min vetskap” Hon följde med upp till Sundsvall några dagar och det var ju en rejäl överraskning. Jag hade inte väntat mig att hon skulle stå där när man rullade igenom dörrarna med bagagevagnen. Coach Håkan visste dock om det och han hade gjort ett gott jobb i att hålla tyst. Pernilla och jag fick några mysiga dagar i veckan innan hon for hem igår. Lite trist men vi ses förhoppningsvis snart igen.
Min familj uppvaktade mig dagen efter min hemkomst med middag, tårta och kaffe hemma i Matfors. Kul att träffa alla igen efter ett par veckors bortavaro. Dessutom hade de klätt min lägenhet med serpentiner och ballonger vilket överraskade ännu mer när jag och Pernilla klev innanför dörren halv sex på morgonen.
Inte nog med att jag fyller 25 så fyller även mitt bloggande fyra år. Jag startade min blogg den 16 januari 2006 precis innan jag åkte till Jamaica då. Kanske inte något att fira dock…
Ett brutalt långt inlägg! Kvalitet före kvantitet!