Florö – Sundsvall – Göteborg – Sundsvall

Det gick ju bra i Norge! I alltid trevliga Florö tog jag mig igenom försöken på 10,58 i +1,4. Jag var lite seg i starten och såg försöken som en del i uppvärmningen för att kunna springa fort i finalen sedan. En ganska bra acceleration följdes av en lugn, avslappnad och fin fullfartslöpning och avstannande sedan in i mål. Det var precis vad jag behövde inför finalen.

I finalen sedan var det mycket bättre taggning. Min vän Christian Settemsli Mogstad imponerade i försöken genom att springa på 10,57 i +1,2 och därmed bjöds det på gott motstånd. Christian och jag peppade varandra och var båda laddade inför finalen. När skottet gick blev accelerationen bra, jag låg på länge och när jag tittade upp tryckte jag på hela vägen in i mål och klockan stannade först på 10,28, något som fick mig att häpna. Jag kände att det gick fort, men 10,28 kändes lite väl snabbt i det loppet. Det korrigerades sedermera ner till 10,40 i +1,8, nytt personligt rekord! Även Christian sprang bra, 10,52 och nytt PB för honom också.

Sist för dagen bjöds det på ett 200m-lopp och jag fick ytterbanan med Christian innanför mig. Jag tryckte i första delen på kurvan, slappnade sedan av och tryckte mig ut ur kurvan igen. Christian hade då kommit ikapp mig men jag behöll mitt lugn, slappnade av och kunde komma ikapp och dra ifrån med någon meter. Tiden blev 21,28, vilket skulle varit nytt personligt rekord om inte vinden visat +2,2, alltså 0,2 sekundmeter över det tillåtna. Summa summarum av Norge: En mycket lyckad tävling och jag ser fram mot resten av säsongen!

Dagen efter jag kom hem stack jag direkt ner till Göteborg för en samling med stafettlaget inför kommande Lag-EM i Portual. Vi körde någon växel på måndageftermiddagen och på tisdagen sprang laget, dock utan mig som valde att vila efter Norge-äventyret. Jag tror dock att vi har ett mycket bra lag och att vi kan springa fort om vi får ihop det!

Göteborg var mycket trevligt även om staden inte visade upp sig från sin bästa sida. När jag och min flickvän lämnade hotellet på onsdagsförmiddagen ösregnade det. En vänlig själ på Naturkompaniet längs avenyn gav oss ett paraply som någon hade glömt och därmed kunde vår promenad till flygbussen bli en aning torrare. Tack för det!

Nu kommer jag vara på hemmaplan fram till Lag-EM och ladda batterierna. Jag räknade ut att jag hade 38 resdagar de senaste 50 dagarna så lite lugn och ro kan behövas för att vara på alerten i sommar då det blir ännu mer resande. Därmed blir det ingen tävling i Finland till helgen som planerat vilket är trist men behövligt i det långa loppet.

En sak jag gillar att göra när jag har tid över är att läsa intressanta saker på Wikipedia. Häromdagen snubblade jag över en artikel som Satemspråk (fråga mig inte hur) och fastnade för en mening som skrevs i artikeln:

“Den vanligaste rekonstruktionen av det urindoeuropeiska ljudsystemet postulerar tre serier av velara klusiler, varav den palatovelara i typfallet senare blivit frikativ i satemspråk (under det att labiovelarerna uppgått i de ofärgade velarerna som förblivit oskiftade).”

Vad denna mening över huvud taget betyder fordrar nästan en Wikipedia-artikel för sig. Men det är roligt att folk på fullaste allvar (om det nu är det?) kan skriva en mening av det slaget och förvänta sig att någon som inte är lingvist av den högre skolan skall förstå.

Detta var det längsta inlägget någonsin tror jag! Kul om du orkat läsa ända hit ner. 😉