Försnack mot 100 m-finalen i London

OS fyller mycket av den lediga tiden just nu, i synnerhet nu när friidrotten börjat. I går fick vi se Michel Tornéus vara snubblande nära att ta medalj i längdhoppet, bara en centimeter från bronset. Otroligt bra gjort av Michel att komma fyra på OS, men naturligtvis förstår man hans frustration över att vara så nära medalj. Jag och Johan Wissman satt och studsade på hotellrummet i Göteborg där vi var under finalhoppningen. Dramatik var det, minst sagt.

I går var det också dags för försöken på herrarnas 100 m. Det är alltid lika spännande att se vad de stora namnen gör i de tidiga loppen, och efter försöken kan man konstatera att bara en person, amerikanen Ryan Bailey utmärkte sig genom att springa på 9,88 och de andra gjorde vad de skulle och gick vidare till semifinalerna ikväll. Då kommer vi förmodligen att se en försmak av vad som kommer ikväll. Helt klart är att det finns alla förutsättningar för att få en helt magisk 100 m-final. Aldrig har det funnits snabbare löpare på startlinjen och med sådana profiler. Banorna verkar vara otroligt snabba och dessutom har vinden varit bra i de flesta loppen. Frågan är då vem som vinner? De flestas ögon kommer naturligtvis riktas mot Usain Bolt som varit grenens dominant sedan OS i Peking. I år har dock standarden höjts lite, samtidigt som Bolts form inte har visat sig vara som den var för fyra år sedan. Han har dock tävlat sparsamt och därför kan han kanske ha mer sparat än vad vi har sett. Jamaicas Yohan Blake är en livsfarlig utmanare och har matchats ännu mer sparsamt än hans träningskompis Bolt. Han har förmodligen något alldeles extra att bjuda på. Tyson Gay har också han med största säkerhet ganska mycket outtaget i år och kan bara med och hugga om en medalj.

Får hjärtat bestämma vinner dock Asafa Powell guldet. Detta kan säkerligen vara hans sista OS och han har haft en enastående karriär på 100 m med världsrekord flera gånger om och flest lopp under tio sekunder av någon sprinter genom tiderna. Han har haft en stabil karriär och är alltid i världstoppen genom åren som gått. Att vi dessutom vid fyra tillfällen har tränat i hop på Jamaica gör att jag gärna unnar honom ett guld.

Hjärnan säger dock att Bolt vinner med Blake som tvåa och Tyson Gay som trea. Bolt är den med störst kapacitet, men det kommer bli tätt om segern och den är ingalunda självklar. Kl 22:50 ikväll får vi svaret och förmodligen det häftigaste 100 m-loppet någonsin.

Riktar vi blickarna från London och zoomade in Mölndal i går så sprang jag ett 100 m-lopp. Förutsättningarna för ett bra lopp fanns med fina yttre förhållanden och medvindar på upploppet. Jag har dock haft en träningsperiod de senaste tio dagarna och det kändes när jag sprang. Kroppen var lite stel här och var och man saknade det lilla bettet som man hade innan tävlingsuppehållet. Jag slutade dock trea efter en britt och en jamaican som har bättre personliga rekord än jag, så det behöver jag inte skämmas över. Avståndet till ettan var en tiondel och jag hade 10,58. Ingen supertid, men helt OK efter hur kroppen kändes. Dock var loppet viktigt inför de kommande tävlingarna, närmast på hemmaplan på Balders om en vecka då Johan Wissman och Nil de Oliveira finns på plats. Har ni vägarna förbi Balders då är ni varmt välkomna för att se på sprint, nästan lika häftigt som kvällens drabbning på Olympic Stadium i London!