Gårdagens vistelse på Olympiastadion i Helsingfors bjöd på härliga tävlingar! Det var bitvis stor dramatik och faktiskt mer nervositet att stå som ledare än att själv tävla. Det är kul att stå på andra sidan reklamskyltarna, men det är också skönt att det bara är tillfälligt.
Som kapten för stafettlaget hade jag ett ganska enkelt jobb. Grabbarna var laddade för ett bra race och att hetsa upp dem till en bra prestation var inte svårt. Humöret och stämningen i laget var mycket bra och alla längtade verkligen att gå in i lejonets kula och leverera en bra insats. Efter en kort diskussion med GUA Mikael Wirstedt togs beslutet att sätta in Odain Rose på sista sträckan istället för Alexander Nordkvist som en timme tidigare skulle springa 400 m. David Sennung började starkt på första sträckan, lämnade över till Nil De Oliveira som susade fram på bortre lång. Tom Kling-Baptiste löpte riktigt bra i kurvan och höll fint fram till Odain som kunde föra pinnen i mål på 40,04 s. Finnarna var smakfulla nog att växla bort sig, så som de gjorde 2006, 2008, 2009 och 2011. En bra tradition, tycker jag! 🙂 0-5 i poäng till oss, maximal utdelning!
Stafettlaget levererade en mycket bra insats och jag är stolt över dem! De skötte uppgiften på ett utmärkt sätt och vann rättvist. Konstellationen var relativt ny och den yngste i laget var bara 19 år. Det finns material för framtiden. Det var kul att vara kapten, men nästa gång vill jag vara med och springa själv!;-)
Idag väntar en dag påhejades de andra som ska in och kämpa mot finnarna mot en svensk dubbelseger. Det ser tufft ut, men det kan gå. Förhoppningsvis med schyssta metoder och inte liknande det vi såg på 800 m igår.