Fyra veckor och fyra tävlingar. Eftersom min säsongsdebut skedde sent så är det en intensiv period nu fram till säsongens slut efter SM i slutet av augusti. Den första tävlingen, på Sundsvall Wind Sprint på hemmaplan, gick alldeles utmärkt och visade att träningen under våren hade gett bra resultat. Bara någon vecka innan Wind Sprint hade jag avslutat den sista träningsperioden. Benen kändes därför lite tunga men tekniken var bra och det jag behövde var snabb löpning och att bli lite lätt och fräsch i kroppen.
Nu, så här några veckor senare, börjar lättheten infinna sig och även att fysiken och tekniken går hand i hand. Den andra tävlingen jag gjorde en vecka efter Wind Sprint bjöd på fina förhållanden. Men där var det tydligt att tekniken och fysiken ännu inte rimmade riktigt. Trots att jag sprang årsbästa med några hundradelar så var det ett fladdrigt lopp utan riktig kontroll på kroppen. Det kändes ganska tydligt att jag inte riktigt kunde dra nytta av de fina förhållandena som var. Det är oftast det som tävlingarna ger. Förmågan att kontrollera kroppen i hög fart och att vänja sig vid tävlingssituationen med allt vad det innebär i form av stress, nervositet och adrenalin.
Efter de två inledande tävlingarna har jag gjort två till, som tyvärr inte bjudit på lika fina förhållanden. Trots det har jag genomfört bra lopp och det känns som om formen är uppåtgående. I går i Göteborg sprang jag ett mycket väl tekniskt genomfört lopp, faktiskt bland de bättre jag gjort på ett par år. I bättre förhållanden än den motvind som var så hade jag nog slagit årsbästa.
Om två veckor väntar SM och förhoppningsvis har jag prickat in formen då. Nu till helgen åker jag till Skara där det allt som oftast är bra förhållanden och en erkänt snabb bana. Kanske har jag äntligen vinden i ryggen då och kan pressa årsbästat lite till.
