Tio dagar går alltid fort när man har kul, och det har vi haft i Formia. Stafettlägret har varit riktigt bra med stor uppslutning och bra inställning hos samtliga. Tre fina växlingspass har gjorts, det sista igår och det krönte också lägret på ett väldigt bra sätt. Efter dessa tio dagar kan man konstatera att vi har mycket jobb kvar att göra, men vi har också mycket jobb gjort i och med detta läger samt de två senaste årens jobb. Allt är i sin linda, men på god väg med siktet inställt på OS i Rio nästa år.
Många växlingsövningar har gjorts och många av dem också i hög fart. Just nu håller vi på att drilla in laget och vänja både gamla och nya i laget med att överlämna en stafettpinne med hög hastighet. Det har gått bra på träningarna, men alltid är tävling en helt annan sak med sju andra lag på en vrålande stadion och med ett rejält adrenalinpåslag. Därför har vi kört tre stafettpar som växlar mot varandra samtidigt för att efterlikna tävlingssituation så mycket som möjligt. Alltid har vi fått bra resultat, men inte felfritt.
Vi har haft jättebra support här nere på plats. Våra ledare Håkan och Anders har stöttat oss förstklassigt och med tidtagning och videoanalyser i varje växel, och även med stöd från norske sprintgurun Leif Olav Alnes. Dessutom har vi haft otroligt stöd av stafettnestorn Simone Collio, tidigare italiensk landslagsman och sprinter med personligt rekord på 10,06 s. Simone har erfarenhet från OS, VM och EM och hans råd och synpunkter till oss har varit väldigt viktiga för att få oss att förstå vad det handlar om.
Men så i dag tog det alltså slut för denna gång. Min träning har rullat på bra och jag springer nu 60 m som längst. Cykel och vattenlöpning är mina huvudpass just nu och jag känner att det går framåt. Det är skönt att springa lite längre och löpningen känns bra och normal. Jag är väldigt fokuserad på min uppgift med rehabiliteringen, men när man ser de andra så längtar man såklart till att få springa i full fart framåt. I går sprang Johan 300 m max, oftast ett pass man våndas lite över, men idag kände jag bara en längtan att få göra det. Det kommer kännas otroligt bra när jag är tillbaka och jag kommer att njuta. Det driver mig framåt!
Tack Italien för denna gång. Vi ses säkert nästa år!
Den lilla träningsgruppen i en alldeles för liten bil.
Arenan i Formia
Stranden nedanför Grande Albergo Miramare
Jag hoppas att vi slipper ses igen…
Pernilla och jag i Gaeta