Det känns lite som om hösten är i antågande, även om nu vädret har vänt och blivit somrigt den senaste tiden. Det gör inte så mycket, men det gör inte så mycket heller att hösten närmar sig. Mycket spännande väntar den närmaste tiden. Pernilla flyttar upp, träningen börjar på allvar och den årliga fjällresan tillsammans med Johan och Johannes väntar. Hösten är alltid full av roliga saker, men i år är det extra mycket roliga saker som är på gång. Just nu handlar det väldigt mycket om fiske när det inte är träning. Jag har fiskat bra mycket mer i år än vad jag har gjort tidigare och det har gett resultat. Sex gäddor har dragits upp i år och några abborrar av varierande storlek. Det är en häftig kick när fisken hugger och man kämpar med den, och i brist på kickar i löpningen får man hitta dem någon annanstans!
Solen på väg ner över Armsjön.
Vacker solnedgång efter fisket.
Träningen rullar på och jag blir starkare och snabbare för varje pass. Häromdagen kördes ett riktigt tufft höstpass på 10×300 m där tiderna hamnade på ett snitt på c:a 56 s, lite under målet på 57,5 s. Inför sista loppet var jag ganska trött men lyckades hålla ihop det bra och avsluta snyggt. Ingen spya denna gång, men en puls på 190 skvallrade om att jag tog ut mig ganska mycket. Fortfarande känns löpningen mycket bra och nu börjar jag känna av effekterna av CAM-operationen. Det känns mycket löst och fint i höfterna med ett härligt rull, ett rull jag inte har känt på flera flera år. Det känns som om man har smörjt upp höftleden, som om man sprutat in 5-56 i den. Det ska bli spännande att se vad det kan leda till nästa år!
I morgon väntar lite sprint igen i form av 60 m-lopp. Det känns grymt häftigt att få dra på lite i löpningen igen, det var ju trots allt ett år sedan sist!