Finnkampen blev årets sista tävling och vilken tävling sen! Helgen kunde inte slutat på ett bättre sätt nästan. Trots ett halvkymigt väder kunde undertecknad vinna 100 m på min näst bästa tid någonsin, 10,41, en hundradel från perset. Ett mycket bra resultat med tanke på regnblöta banor och att det var årets sista tävling. Dock var jag heltaggad att springa Finnkampen på hemmaplan på Ullevi vilket motiverade mig mycket. Att få vinna Finnkampen på hemmaplan var en otrolig upplevelse. I synnerhet när min bror och min flickvän stod på läktaren och hejade. Med den segern försvarade jag därmed förra årets seger på 100 m och kunde notera ytterligare en 10,4x-tid till statistiken.
Inte nog med det var jag ankare i det svenska stafettlaget som vann 4×100 m. Det hela blev dramatiskt, men ändå inte. Det började med en första svensk växel som var centimeter från att bli en överväxel. Dock redde Oskar Åberg och Alexander Nordqvist ut det i sista sekunden och vi kunde fortsätta. I nästa växel växlade finnarna i sin tur bort sig, och Benjamin Olsson kunde enkelt transportera pinnen vidare till mig som sprang de sista 100 m med ett leende på läpparna över den klara segern!
Två starter, två segrar. Ett 100 % facit får man vara nöjd över!
Efter Finnkampen begav jag mig ner till Malmö för att koppla av hos min flickvän i ett par dagar. Det blev som väntat en mycket trevlig visit. Dock blev jag mycket konfunderad när jag satt på tåget ner. Döm av min förvåning när det ramlar in ett SMS från min operatör när jag kom till Helsingborg där det stod: “Välkommen till Danmark. Här gäller inte din vanliga prislista utan priset som anges i detta sms(…)” Många skåningar hävdar med bestämdhet att de inte är danskar och att skånskan inte är likt danskan, men nu har de nog lite förklaringar att ge. 🙂
En annan rolig incident som inträffade var när jag och min flickvän var på ICA för att handla. Det är inte lätt att vara kassörska och hålla koll på alla tusentals varor som finns i butiken. Men när vi lade upp varorna på kassan tog kassörskan upp en palsternacka, kliade sig i håret och frågade oss: “Är det här en squash eller…?” kändes det som att lite mer allmänbildning borde krävas. Skrattandes gick vi därifrån och avnjöt senare squashen/palsternackan till middag.
Nu är man tillbaka på hemmaplan. Vila står närmast på programmet och det ska bli både skönt och tråkigt. Att vila kropp och knopp efter en intensiv säsong är behövligt, men samtidigt som den rastlösa människa man är blir man lätt uttråkad. Tur att studierna har börjat så man har någon ny utmaning att blicka mot. Jag ser fram mot hösten väldigt mycket. Tillsammans med min nya träningskompis Erik Karlsson ska vi lyfta tyngre och springa fortare i Sundsvall än vad som någonsin gjorts tidigare! Nästa år är det EM i Barcelona vilket naturligtvis blir 2010 års stora begivenhet.