I går styrdes så kosan söderut för att i dag vika av västerut mot USA. USA och Orlando väntar för ett förhoppningsvis soligt och kvalitativt träningsläger. Tom och jag möttes upp på Arlanda i morse med beskedet om att flyget var försenat tre timmar vilket påverkar vår anslutning i Chicago. Vi kommer ändå fram samma dag vilket var skönt så ingen större förtvivlan hos oss. Att vänta är en del av resan, brukar min pappa säga och det är ju så sant. Flygplatser är ganska roliga att vara på ändå, och tre timmar slår man lätt ihjäl. Åtta timmar, som är mitt rekord i väntan, är lite värre. Klockan ett idag lyfter vi med SAS och beräknas vara framme vid nio ikväll lokal tid.
I går när jag åkte så föll det blötsnö över den västernorrländska marken som byttes ut om regn ju längre söderut jag kom. Lite trist att se när man ställt in sig och vant sig vid det fantastiska vårvädret som varit hemma den senaste tiden. Tur att man åker utomlands en sådan här gång. Färden i går gick till Uppsala, min gamla födelsestad, som bjöd på riktigt tungt väder med regn och gråa skyar men var dock trevligt på annat sätt. I Uppsala besökte jag friidrottsgymnasiet och Celsiusskolan för att föreläsa om min karriär och vad som varit de avgörande faktorerna varför det har gått bra. En långsiktig idé om sin satsning och vikten av att ge sig själv de bästa förutsättningarna för att lyckas är två nyckelbegrepp som jag framhöll. Men varje satsning är unik och det som har passat för mig är inte säkert att det passar för någon annan, men förhoppningsvis har man gett lite inspiration till framtida friidrottsstjärnor. Själva föreläsningen gick bra, de lyssnade artigt och jag fick ett bra bemötande så det var kul. Det är kul att kunna hjälpa andra och dela med sig av de erfarenheter man fått genom åren.
Nu väntar snart boardning, på återhörande!