I går var jag nere i Stockholm och besökte Carl Askling för att titta till mitt opererade ben (semitendinosussenan) som fixades till för bra nära fyra månader sedan. Efter jag kom hem från Italien så kändes det lite sämre i min sena, för att sedan vända och istället kännas mycket bra. I veckan som har varit har jag sprungit det snabbaste jag gjort sedan jag slet av senan, och det har känts skönt och förvånansvärt bra.
Askling började med att undersöka benet och hur senan och muskeln aktiverades och kunde konstatera att det såg väldigt bra ut och att jag ligger helt i fas med vad jag ska göra. Muskeln aktiverades fint och senan spändes som den skulle. Senan har ett litet annat utseende än vad den o-opererade har men det är vad man kan förvänta sig efter att den lossnat och satts tillbaka.
Efter undersökningen gick vi ut i humlegårdsparken och testade att springa lite. Och för första gången sedan den 30 januari så sprang jag mer än i en minut. Det kändes nästan surrealistiskt. Man är så inpräntad i att bara röra sig korta sträckor att nu få springa lite längre var i det närmaste en religiös upplevelse. Solen sken, folk spelade fotboll och var glada i parken och helt plötsligt joggar jag och bekymrar mig inte om smärta, överbelastning och annat tråkigt. Inte en så dum fredag, om man säger så. Vi testade också att springa några stegringslopp i ökande hastighet där jag slog mitt hastighetsrekord från veckan som var. Sist provade vi också att springa några backlopp i en ganska så brant lutning och även det gick bra. Att få börja med nya övningar som skiljer sig mycket mot andra känns helt otroligt kul när man varit fast på motionscykeln så länge.
Nu börjar alltså lite mer avancerad träning, och också träning som börjar likna någon sorts form av normaliserad sådan. Hittills har jag ju mest kört rehabbetonat, men nu har jag alltså fått tillåtelse att börja köra mer vanligt och kommer att dra igång med det på måndag. Programmet ska ritas upp under helgen med närmare detaljer kring vad som ska göras. Kort sagt var denna dag ett stort fall framåt, och också ett behövligt sådant eftersom jag var så trött på det gamla. Målet att vara med fullt ut på grundträningen i höst känns i allra högsta grad levande!
Med detta besked ska jag ta mig en liten ledig helg. Lite fiske väntar förhoppningsvis, det första för säsongen och det har jag sett fram emot. I veckan som kommer väntar lite skytteträning inför kommande jägarexamen som jag håller på att ta. Det är sånt man har chans att ägna lite extra tid åt under tiden rehaben har varit.