Dublin blev på det stora hela en trevlig upplevelse, även om det för stafettens vidkommande kunde gått bättre. Halvvägs in i loppet ledde vi, men på andra växeln strulade det lite, samtidigt som tredjesträckans Johan Wissmans baksida krampade och vi tappade fart. Johan höll ändå ihop löpningen bra och lyckades få över pinnen till mig och jag sprang allt vad jag hade mot mål, men Nederländerna var lite för långt före för att vi skulle rå på dem. En andraplats i sammanhanget är dock inte så dåligt, men tiden var över VM-kvalet vilket var vårt mål för helgen. Vi ger dock inte upp. Vårt facit hittills i år är 39,37, 39,23, 39,52 och 39,55. Samtliga lopp är bättre än vad vi någonsin gjorde i fjol, och då tyckte man 39,63 var otroligt bra dom gjordes på Finnkampen. Men nu har vi lyft blicken höge och tar en ny ansats mot VM i Moskva. Vi kämpade väl och alla gjorde precis vad de kunde på in sträcka. Vi vill till VM och vi ger inte upp!
Här kan ni se stafetten: http://www.tv4.se/sport/klipp/sverige-tv%C3%A5-i-herrstafetten-2384524
Min löpning kändes väldigt bra och formen känns fin. Nästa planerade lopp är 200 m på torsdag i Sollentuna.
I övrigt var Dublin en trevlig upplevelse. Folket var väldigt vänliga och staden intressant och livlig även om man inte hann se så mycket tyvärr. Irland känns dock som en plats man skulle vilja åka tillbaka till och utforska för det finns nog mycket att se. Avslutningsbanketten bjöd på imponerande dans- och musiknummer i irländsk anda som var mycket bra. Det enda som man på sedvanlig svenskt manér kan klaga på var vädret, men det är ju som bekant svårt att råda över.