Här följer en lång summering av mina insatser på EM. Ni som inte orkar läsa så ska ni veta att det var grymt!
Så i fredags var det dags för mitt första lopp på inomhus-EM i Göteborg, nämligen försöken på 60 m. Kroppen kändes riktigt bra och därför fanns det förhoppningar om att göra säsongens snabbaste lopp den här helgen. Konceptet “all under one roof” är genialiskt. Vi bodde, åt, tränade och tävlade på samma plats och man behövde inte gå utomhus (bra eller dåligt?:)) för att göra någonting. Det innebar att man kunde ligga på rummet i sängen kl 15:59 och befinna sig på uppvärmningen 16:00. Otroligt bekvämt och skönt att slippa krångel med transporter och liknande för att dels träna, tävla och titta på tävlingarna. Nu var det bara att glida runt som man ville.
När det var dags för mitt försöksheat fick man en riktig kick när man klev upp ur katakomberna under arenan för att gå till sin bana. Speakern Per Crona från Göteborg är duktig på att få igång publiken och skapa bra stämning, så när han presenterade mig inför Scandinaviums publik och med ett jubel till gensvar var det bland det häftigaste jag någonsin upplevt. Premisserna i försöken var ganska hårda där endast 16 personer skulle få gå vidare till nästa omgång. För oss var de fyra första i varje heat garanterade avancemang, och för mig som var rankad sist i heatet var det bara att blåsa på direkt. När skottet gick kom jag iväg bra och fick en mjuk acceleration, liknande den i tävlingen i Göteborg förra helgen. När vi började komma in i toppfartslöpningen blev det lite spänt men jag lyckades ändå knipa fjärdeplatsen och därmed säkra avancemang. Det var en del nerver som påverkade. Min ambition med tävlingen var att åka dit och prestera bättre än vad min ranking visar, så därför var försöken viktiga. Jag gick vidare, helt enligt plan, på det nya säsongsbästat 6,73.
Semifinalen var nästa dag och snudd på samma tid på eftermiddagen, vilket innebar att dagens laddning blev en kopia på den föregående. Kroppen kändes faktiskt ännu bättre än dagen innan och det krävdes inte mycket för att komma igång. Jag kände mig mycket mer avslappnad idag och hade bestämt mig för att verkligen njuta av det här tillfället, ett tillfälle som kanske aldrig kommer åter. När allt var klart och vi gick in under arenan hörde man publikens jubel, och när man kom upp förstod jag varför: Erica Jarder hade säkrat den första medaljen för Sverige och hon sprang ett ärevarv med den svenska flaggan kring sig. Det gav mig gåshud och jag kände otroligt mycket inspiration! När det var dags att springa gjorde Per Crona mig återigen inte besviken. Han presenterade mig som “Blixten från Sundsvall, Stefan Tärnhuvud” och publiken jublade. Ännu mera inspiration!
När skottet gick kom jag iväg bra och jag hade årets hittills bästa acceleration, mjuk och kraftfull och jag kom in i ett bra läge för toppfartslöpningen. Jag kände att jag hade häng på fältet och jag och min träningskompis T0m, som var i samma semifinal, väntade nervöst på resultaten. Premisserna för avancemang till final var stenhårda, de fyra första i varje semi skulle gå vidare. Resultaten började ticka upp och jag såg att jag inte gick vidare till final, men jag lyckades slå nytt personligt rekord med hela fem hundradelar och var bara två hundradelar bort från finalen!
Direkt var jag upphetsad över mitt stora personliga rekord, men samtidigt infann sig en liten besvikelse över att jag missade finalen. Jag var ju så nära att få springa en final på hemmaplan, något som rent statistiskt innan mästerskapet skulle vara helt omöjligt. Men nu var det nära och det var en skön känsla att ha så bra häng på europaeliten. Min toppfartslöpning fungerade riktigt bra under helgen, varför 100 m i sommar kommer att bli roligt förutsatt att träningen fortsätter gå bra.
Med 6,67 på 60 m tar jag mig in på en niondeplats bland Sveriges genom tiderna bästa noteringar på 60 m. Det är också nytt klubbrekord och distriktsrekord och framförallt ger det en riktigt bra grund inför sommarens 100 m-lopp!
Stämningen i truppen var jättebra och det känns verkligen som om svensk friidrott är på väg uppåt igen. Kort sagt en fantastiskt roligt helg och dessutom väldigt roligt att få dela den tillsammans med Pernilla som också var uttagen som reserv i stafettlaget. Hoppas verkligen det blir fler mästerskap på hemmaplan!