Finnkampen blev ju sista tävlingen för säsongen och det var ju en bra avslutning. 100 m var ett lopp som i mångt och mycket var en kopia på SM-loppet, dock med små avvikelser. Det som var likt var att jag var två bakom Tom, som vann sin första Finnkamp, och att jag var c:a fem hundradelar bakom. Likt var också accelerationen som var kraftfull och bra. Det som var mindre likt var avslutningen som denna gång var bättre än på SM. Med dubbelsegern på 100 blev det svensk poängövervikt i grenen och också viktiga poäng.
Någon timme senare var det stafett på programmet där jag hade andrasträckan. Jag kände mig lite trött så jag och Benjamin, som hade sträcka tre, bestämde oss för att dra in någon fot. Det visade sig dock vara helt onödigt för när man fick pinnen i handen så började adrenalinet pumpa i kroppen och jag kunde göra en riktigt bra sträcka. Sverige vann stafetten på 39,8-nånting och Finland växlade bort sig i sista växeln.
Det här var en av de roligaste finnkamperna jag gjort. Stämningen på stadion var grym och jag njöt varenda minut jag var där inne. Publiken var verkligen med på noterna och eldade upp oss. Man kände sig som en gladiator när det var dags att springa!
Även Pernilla hade uppdrag på Finnkampen där hon sprang korta och långa stafetten och fick med extremt kort varsel och 20 minuters uppvärmning hoppa in och springa 200 m. Bra gjort av henne att kunna hantera det och dessutom springa säsongens tredje snabbaste lopp.
På söndagskvällen var det dags för den sedvanliga banketten och därmed avslutades också sommarsäsongen 2013 som varit väldigt händelserik!
Men det blev inte många dagar med vila. Traditionellt så stack jag, Johan Wissman och min vän och naprapat Johannes Solberg till de norska fjällen för lite vandring och själslig avkoppling. Välbehövligt efter en lång och intensiv tävlingssommar.
Nu framöver väntar vila ett litet tag och därmed är också chipssäsongen 2013 inledd som ser spännande ut. 🙂 Den är kort och intensiv, för snart börjar arbetet inför 2014!