En vecka sedan operation idag, och en vecka närmare träning, tävling och comeback. Veckan som har passerat har varit extremt lugn där jag i princip bara har rört mig från sängen till soffan. Det har bitvis gjort ganska ont vilket har begränsat mig till denna minimala fysiska insats. De första dagarna efter operationen hade jag riktigt ont, i synnerhet när jag stod upp och försökte gå. Jag var och är ganska svullen och när all vätska rinner ner i benet så spänner, värker och molar det ganska bra. Värst är det när man mitt i natten vaknar till och behöver gå på toaletten, och då ska man i mörkret krycka sig dit utan att försöka ramla ner i parketten. Hittills har det gått bra, men det är ju inte över än…
I går och i dag känner jag att det har gått lite åt rätt håll dock. Sakta men säkert gör det mindre ont och jag blir mer och mer rörlig. Allt detta jämför jag ju med den förra operationen, titthålskirurgin i höfterna, och det här är mycket tuffare. Då var jag utan kryckor efter bara några dagar och jag behövde inte äta någon smärtstillande alls. Den här operationen var ju annorlunda och dessutom via öppen kirurgi, så självklart känns det mycket mer. Men ingen operation är ju den andra lik, och om detta betyder att det blir bra i slutändan så får jag härda ut.
Det tuffaste är nästan det mentala att sitta inne i lägenheten hela tiden. Innan var man ju van att kryssa mellan träning, jobb och hemmet i ett ganska högt tempo. Visserligen är det skönt att ta det lugnt, men i en liten lägenhet kryper väggarna närmre när man är i den en hel dag. I morgon ska jag dock försöka åka till jobbet vilket jag ser fram emot!
Att tänka positivt är det viktigaste nu och att blicka framåt, och det gör jag. Jag längtar till lägret i USA om dryga fem veckor när jag förhoppningsvis får börja jogga och jag längtar till att öka rehaben från någon gång dagligen till lite mer avancerad sådan med inslag av styrketräning. En annan positiv sak är också att jag nu känner att senan finns där kring knävecket, det gjorde jag inte innan operationen. Då var det alldeles tomt när jag tryckte där. Men nu tack vare en skruv så är den på plats. Det är häftigt vad man kan göra i kroppen!
I helgen hoppas jag kunna åka till SM i friidrott och kika. Det ska bli riktigt kul att se och det tror jag kommer att göra att längtan tillbaka till banorna blir än starkare. Dessutom börjar skid-VM snart, en annan sak som man har längtat efter att titta på hela vintern. Det händer mycket kul ändå, tack och lov!
#AsicsGoRunIt
