För cirka tio dagar sedan hände något som förändrade vårens och sommarens planer. När jag körde ett styrkepass för baksidorna, så som jag har gjort i tio års tid, smällde det plötsligt till tre gånger i vänster knäveck. Det gjorde inte särskilt ont, men det kändes långtifrån bra och jag förstod att något allvarligt hade hänt. Direkt fick jag hjälp av min vän och naprapat Johannes Solberg på Teamed som misstänkte någon sorts problematik med semitendinosus. Troligtvis senan.
I torsdags förra veckan gjorde jag en magnetröntgen på området och i fredags fick jag min dom. Senan i Semitendinosus (en av musklerna i baksida lår) har släppt från sitt fäste i pes anserinus, vid knävecket. Detta är tydligen väldigt ovanligt och med få registrerade fall. Det fanns två alternativ till detta: att låta det vara och låta senan fästa i den vävnad där den för tillfället låg, eller att operera fast senan igen i sitt ursprungliga fäste. Jag valde det senare och i dag i Göteborg opererades jag på OrthoCenter IFK-kliniken av dr. Leif Swärd som också opererade mina höfter tidigare i höstas. Operationen gick bra och nu sitter allt på plats igen där det satt innan det brast. Senan hade glidit upp nästan tio centimeter från den ursprungliga infästningen.
Detta är såklart väldigt ovälkommet, så som skador alltid är. Jag har kört bra rehab efter den tidigare operationen och allting har gått som på räls. Strax efter årsskiftet började jag träna för fullt igen och allting sedan dess har gått riktigt riktigt bra, förutom det här bakslaget såklart.
Vad händer nu? Planen är helt oförändrad. Jag ska tillbaka, och det här gör att det kommer att ta lite längre tid än planerat, men slutmålet blir detsamma. Jag är inte en människa som ger upp i första taget så nu gäller det att ha fokus på rehab och återhämtning. Hur det blir med sommaren vet jag inte än. Det enda jag vet just nu är att jag ska gå med kryckor i sex veckor från och med nu, en dag som lustigt nog sammanfaller med den dag jag åker till USA på träningsläger. Förhoppningsvis kan jag börja träna lite mer avancerat där. Jag noterade också att det är bra nära sex månader till SM i Söderhamn, något som hade varit en av sommarens höjdpunkter. Vi får väl se vilken sida av staketet jag står när den tävlingen avgörs. Hur lång tid detta tar så längtar jag otroligt mycket tills spikskorna åker på igen!