Under våren hade jag lite problem med en vad. Inget allvarligt, men jag var tvungen att vara lite försiktig med sprintträningen under några veckor vilket gjorde att jag tappade tid. Eftersom SM och Finnkampen var sent på säsongen bestämde jag och Håkan att vi skulle träna ikapp den förlorade tiden och istället säsongsdebutera sent. Träningen gick bra under våren och sommaren och på Sundsvall Wind Sprint 28 juli skedde så debuten där jag gjorde två stabila lopp på 10,68 s.
Efter Wind Sprint har tävlandet varit intensivt. Jag har varit i Mölndal, Jessheim, Göteborg och även Skara. Och kroppen har känts mycket bra och formen har varit stigande. Jag har haft många lopp samlade inom en ganska liten tidsram, vilket indikerar att en större sänkning av årsbästat inte är långt borta. Målet på säsongen skulle bli SM i Karlstad som avgörs nu i helgen. Bakom suveräne Henrik Larsson är det ganska öppet om medaljerna vilket gjorde att jag såg fram emot helgens utmaningar lite extra.
Tyvärr måste jag konstatera att jag inte kommer att vara på plats och springa. Under tävlingarna i Skara hade jag två hårda kamper mot Tony Darkwah, och i fällningen i finalen när jag vräkte mig över mållinjen fick jag en översträckning i knät och i steget knäppte det till lite i baksida lår. Jag förstod ganska snabbt att jag hade fått en liten bristning när jag hamnade i det väldigt ogynnsamma läget och speciellt i den hastigheten.
Mina misstankar bekräftades hos min naprapat Johannes på ElitRehab, och tillsammans med min tränare Håkan tog vi beslutet att inte åka till SM. Jag har full funktion i muskeln och nästan ingen smärta alls, vilket är jättebra! Men risken att jag skulle drabbas av en större skada är stor, och den risken vill jag inte utsätta mig för. Hade SM varit ytterligare en helg bort hade det förmodligen fungerat. Men att tävla sex dagar efter en mindre muskelbristning är inte någon bra idé.
Eftersom SM var ett av sommarens stora mål är det såklart väldigt ledsamt, i synnerhet när kroppen har känts mycket bra och att formen har varit stigande. Men detta är en del i livet som idrottsman, och jag kan inte gräva ner mig mer kring det. Överlag har de tävlingar jag gjort bjudit på många positiva upplevelser gett mig och bra svar. Tekniskt springer jag bättre än på många år, och det är något jag har jobbat hårt med hela vintern. Även om jag inte fick göra SM som planerat så fick jag göra många bra lopp!
Nu väntar lite vila. Och att få en helg extra med familjen är ju inte så dumt det heller när man tänker efter. Det är ju lite ont om dem när man är iväg och tävlar under sommaren.
Foto: Andreas Pihl.