Igår stack jag upp till Umeå för att få min hälsena undersökt av dr. Håkan Alfredson. På Idrottsmedicin i Umeå är de världsledande inom forskning på hälseneskador så det kändes som om man var i trygga händer när man kom dit och blev undersökt. Det mest berömda besöket på Idrottsmedicin stod Zlatan för när han fick sitt knä undersökt av dr. Alfredson tidigare i år. Han var inte den enda celebriteten som hade varit där. I väntrummet hängde en matchtröja från FC Barcelona där Carles Puyol tackade för all hjälp. En idolbild signerad Anja Pärson hängde en bit bort och en annan av Maria Pietilä Holmner.
Lite ultraljud senare visade det sig att smärtan i vänster hälsena jag dragits med från maj var en överansträngning som lett till att blodkärl och nerver har börjat växa in i hälsenan. Såklart gör det ont när det finns en nerv i hälsenan som kläms åt hela tiden vid belastning och det måste försvinna annars kommer jag aldrig bli av med smärtan. Jag blev ordinerad tung excentrisk träning för min ömmande hälsena och förhoppningsvis ska nerven och blodkärlen dö ut av den behandlingen, annars väntar en operation. Vi hoppas på lycka inom rehabträningen de närmaste veckorna.
Jag har haft ont hela sommaren men det har hela tiden varit hanterbart. Först efter SM blev det lite värre och ett tag var jag lite osäker på om den skulle hålla för Finnkampen. Dock lugnade det ner sig litegrann och Finnkampen blev som bekant ganska lyckad. Man kan fundera på vad som har lett till den här överansträngningen. Att hela tiden springa på hårt underlag i Nordichallen sliter såklart enormt mycket vilket kan leda till ökad belastning på hälsenan. Nu när kommunen beslutat att vi inte får en friidrottshall i vår “idrottsintresserade” stad så får man hoppas att Sundsvalls friidrottare kan undvika fler skador i den träningsmiljö som man har. Drömmen och ambitionen är att vi friidrottare kan få ett eget ställe att träna på så vi slipper slåss med fotbollsspelare, mässor och annat om att få kunna bedriva elitidrott på hög nivå. Dock ser det lite mörkt ut med en friidrottshall. Träningslägret i Sydafrika i januari blir ett perfekt sätt att komma iväg och träna i en mer skonsam träningsmiljö så man i möjligaste mån kan undvika skador.
Tur för sta’n att du springer kort och rakt fram, grabben!
Jag vet inte hur det ska vara möjligt att utveckla bra höjdhoppare med ett tvåtimmarspass/vecka. Kanske lika bra att strunta i höjdhopp och lämna den mattan till klättrarklubben också.
Spjuten kan vi lämna till en barbequeförening, kulorna och släggorna (får klippa av wiren) till bouleklubben och diskusarna till något museum.
Vi kapar stavar och ribbor och använder som stafettpinnar.
Nae, jag är inte bitter…