Så började det! Första riktiga passet på höstträningen. Gårdagen för betecknas som en smygstart, även om jag faktiskt kände av passet idag. Träningsvärk i framsidor, rumpa och vader kombinerat med en liten blåsa på foten var förutsättningarna för dagens pass, Aerobic 3-2-1. 800 m på tre minuter, två minuters vila, 600 m på två minuter, en minuts vila, och 300 m på en minut, följt av några minuters vila, och sedan samma serie en gång till.
Jag hade en ödmjuk ambitionsnivå innan passet men siktade naturligtvis högt. Jag räknade inte med några stordåd eftersom det är just första passet och att jag har haft vila i fyra veckor. Ingen friidrottare som Håkan tränat har någonsin klarat att hålla tidsmålet, och idag blev inget undantag. Jag låg en bit över tidsmålet på samtliga lopp, utom 300m-loppen som jag sprang några sekunder under. Vid 100 kvar i andra 600-ingen höll jag på att spy mitt i löpningen, men lyckades hålla det kvar. Det här passet är konstigt, det spelar ingen roll hur trött man är efter 800 och 600 m, man kan alltid klara 300ingen! Det finns alltid krafter till det, för det är en distans man känner till och vet att man kan springa fort på.
Ambitionen är att förbättra tiderna varje vecka, och nästa gång går vi ut med sju dagars träning i benen. Dagens resultat var inte sämre eller bättre än något annat år, ungefär som vanligt.
I morgon väntar ett styrkepass, och i övermorgon kommer jag ha överjordisk träningsvärk. Redan nu känner jag av dagens pass, det värker lite här och var…