Träningen har slagit till med full kraft. I lördags gjorde vi det sista av de episka passen i grusgropen, något som finns att bevittna på film på länk nedan. Det var tufft, sandigt och mycket vilja, men det gick bra och med det passet lade vi adaptionsträningen på hyllan och gick vidare till mer sprintspecifik träning som började i tisdag. I går gjorde vi så det första passet i Timrå i NCC-hallen och det gick hur bra som helst. Konstgräset var mjukt och skonsamt att springa på men kändes inte alls konstigt på något sätt, tvärtom. Vi körde 2x4x20 m med tungt motstånd från trepunktstående och vi kunde ösa på bra där inne. Skönt nog kändes accelerationerna bra för att vara första gången. Motståndslöpning tycker jag personligen är en väldigt skön form av träning där man kan jobba på aggressivitet och teknik i accelerationsfasen.
I går kväll var det sedan dags för styrka där vi fortfarande kör av ganska allmän karaktär. Knäböj, axelpress och lite specifik styrka för höftregionen och naturligtvis får man sota för det idag. Första riktiga knäböjspasset brukar sätta sina spår och träningsvärken är närvarande idag, dock mindre än förväntat. Förhoppningsvis har man byggt upp en bra grundstyrka under många år vilket gör att chocken att komma igång inte är lika stor.
I morgon väntar det första riktiga löppasset när vi ska köra 60-ingar. Det blir kul!
Här kan du se ett utdrag från det sista passet i grusgropen: