Spylopp, men med en sol i horisonten

Tiden går utan blogginlägg från min sida. I helgen som var var jag nere i Stockholm och träffade Sveriges bästa sprinterlöpare för att prata stafett. Riktlinjerna inför sommaren är klara och ambitionerna är höga. EM blir en naturlig höjdpunkt och jag tror det finns förutsättningar att göra riktigt bra resultat där. Det var kul att träffa alla och de verkar vara taggade för sommaren. Jag är fortsatt kapten för laget. Det känns bra!

Nästa vecka är det dags för stora vårlägret. I några veckor ska jag och O’dain Rose, Tom Kling Baptiste, Alexander Nordkvist, Tony Darkwah och Andrej Ekholm träna hårt tillsammans i USA. Dessutom åker Pernilla och hennes träningsgrupp dit vilket blir riktigt kul! Jag har aldrig varit på läger i USA innan och bortsett från ett par mellanlandningar till och från Jamaica har jag inte varit där sedan 2000, även då Florida. Jag har stora förhoppningar till lägret och tror det kommer bli bra. Nordichallen kommer inte vara tillgänglig riktigt under april så egentligen hade jag inte särskilt mycket val än att lägga lägret nu, om inte kulverten skulle bli träningslokalen för en längre period. Då känns Orlando i Florida lite mer attraktivt…

Idag var det lugn gymnastik tillsammans med Otto. Ikväll väntar acceleration på Nordic, sista accelerationspasset för den här perioden. Träningen har varit bra och tuff de senaste veckorna. I måndags gjorde jag ett riktigt grymt pass på alla sätt. 4×300 m på 39″ med 12″. Jag är ingen särskilt stor talang på mjölksyralopp, något jag blev elakt varse om efter tre lopp då jag fick lägga mig ner och spy. Håkan påminde mig när jag låg på kulvertens golv och mådde illa om att det började bli dags för lopp nummer fyra. Vad gör man inte, det var bara att resa sig och gå ner till starten! I sista loppet var jag rätt färdig, och när Johan Lilja susade om vid 170 m var jag tveksam om jag orka följa, men jag bet mig fast och kom ikapp. Mållinjen passerades på strax över 38 sekunder och jag var helt slut. Kanske har jag aldrig varit tröttare. Jag tror faktiskt inte det, möjligtvis när jag sprang 300 m max i Portugal 2010. Hur som helst, ett riktigt bra pass!

Nu är det dags att börja ladda för passet. På återhörande!