På kort tid har två tävlingar avverkats, den ena av blöt karaktär och den andra av snabb karaktär! Efter min träningsperiod och en vilande av fot var det dags att tävla igen. Träningsperioden förlöpte väl och den resulterade i ett stort tävlingssug och en fot som kändes bättre. Förra veckan i torsdags var det dags för Karlstad GP och ett lopp över 100 m. Jag gillar att tävla i Karlstad för det är ofta bra väder och en entusiastisk publik. Men… den här gången blev det inte så bra väder som Karlstad gärna skryter om att de har. Väderrapporterna såg dystra ut men in i det sista hoppades man på att det skulle bli bra väder lagom till startskottet. Det såg dock ut som att regnet skulle inte vara fullt så kraftigt på kvällen vilket bådade gott. När jag tittade ut genom fönstret när jag höll på att byta om såg jag ett regn som var som hämtat ur den mest tropiska regnskog. Arrangörerna var snälla nog och öppnade Våxnäshallen där vi kunde värma upp under tak. Där fick jag också hälsa på Asafa Powells tränare och likväl min tränare under mina jamaicaäventyr, Stephen Francis, som var där med diverse sprinters av världsklass. Uppvärmningen kändes bra och jag såg fram emot att tävla. Dock blev inte loppet så trevligt som jag hoppades på. I hällregn blev det tre tjuvstarter och på det fjärde försöket i 14 graders värme kom vi iväg. Tiden var inte mycket att hänga i julgranen. Dock var avståndet mot han som vann bara två tiondelar, och då har han ett personligt rekord på 9,99.
Två dagar och en minibussfärd norrut senare så var det dags för Norrvidden Sundsvall Wind Sprint på Baldershov. Arrangörerna hade gjort ett fantastiskt jobb med en förstklassig middag kvällen innan på stadshuset och ordnat bra boende på Elite Hotel Knaust i Sundsvall för gästerna. Tävlingsdagens väder skulle bli lite hur som helst, men tack och lov uteblev regnet hela dagen och det bjöds på fantastiska vindar under hela tävlingen. Det var alltså mycket bra tävlingsförhållanden! I försöken sprang jag mot fjolårstrean Ainsley Waugh som säkert ville ha en gruvlig revansch mot förra årets snöpliga förlust. Jag sprang in som tvåa i heatet på 10,49 i +1,0, någon meter efter Ainsley. Inför finalen kändes kroppen bra och jag var laddad. Jag visste att det skulle bli svårt att upprepa förra årets vinst. I år fanns det löpare med personliga rekord på 10,03 i Andrew Hinds och 10,16 i Winston Barnes på startlinjen. Jag fick en OK start i finalen och sprang på bra men tappade rytmen lite på slutet. Det slutade med en sjätteplats på 10,46, min tredje bästa tid någonsin i godkänd vind +1,0. Jag passade också på att springa en 200-ing och kom där trea i B-finalen på 21,37 i +1,0. Även det min tredje bästa tid någonsin. Kort sagt, en bra tävlingsdag med med tre bra lopp och ett bevis på att träningsperioden föll väl ut. Wind Sprint var som förväntat otroligt roligt. Att få göra en sådan bra tävling på hemmaplan och springa fort är verkligen fantastiskt. En stor eloge riktas till tävlingsledningen som sytt ihop en mycket bra upplaga av Norrviden Sundsvall Wind Sprint 2009.
Nu härnäst åker jag ner till Malmö för SM på torsdag och kommer tävla där lördag-måndag. Vi får se om det kommer något mer inlägg innan jag springer, men annars får ni hålla tummarna de tre dagarna!