Detta inlägg skrivs klockan 05:52 brittisk tid i fredags varför det förmodligen har en mycket kreativ touch.
Undertecknad och hans resesällskap Arnsten sitter just nu på Starbucks på Heathrow och njuter (om man kan njuta kl 5 på morgonen efter fyra timmars sömn) av en kopp kaffe. Vårt Sydafrikaäventyr börjar gå mot sitt slut och det är naturligtvis med blandade känslor som vi är på väg mot vårt hemland. William Shenstone sade en gång:
“The proper means to increase the love we bear to our native country is to reside some time in a foreign one.”
När vi åkte var det skönt att komma iväg och nu ska det bli skönt att komma hem.
Livet i Sydafrika var mycket skönt med mycket bra träning, god mat samt en inspirerande miljö. Varje dag var det närmare 30 grader varmt och jag tror det bara var molnigt två av de 26 dagarna vi var där nere. Kroppen behövde verkligen det miljöombytet efter en lång och tuff höst med lite sol och späkande träning. De första dagarna kände man sig som om man var i toppform på grund av all energi man fick av att komma ner. Vecka två tog träningen och klimatet ut sin rätt och man började känna sig lite tung och trög i kroppen igen. Dock har träningen förflutit på utan problem det här lägret och ytterligare ett treveckorsblock med träning kan förpassas till historien. Nu efter tre veckors hård träning känns toppformen ganska avlägsen och det känns faktiskt bra att titta på inomhussäsongen på TV och följa resultatlistor via datorn. Många av de yngre killarna har sprungit bra på 60 m i vinter vilket är kul.
Vid sidan om har livet varit otroligt skönt också. Sydafrika bjuder verkligen på saker att göra för den som önskar. Utöver träningen hann vi med att åka på vithajssafari där vi satt i en stålbur under vattnet med vithajar kryssandes några decimeter ifrån oss. Jag kan meddela att jag kände en viss skräck när jag låg där nere och vissa existensiella frågor började väckas i mitt huvud. Bland de mer lugna aktiviteterna så besökte vi också Kapstaden, Taffelberget samt några kringliggande vingårdar. Stellenbosch som stad är väldigt trevlig med både en historisk och modern prägel. Staden är Sydafrikas näst äldsta men samtidigt är medelåldern låg på grund av de 20 000 studenterna som huserar i staden. Studenterna hade för övrigt insparksfester sista veckan vi var där vilket kan meddelas att det var ett otroligt drag. Jag och Daniel brukade gå till universitetet och lämna tvätt vilket gjorde att vi kunde följa festligheterna på sidan om. Nollningarna i Sverige känns som ett lätt avslaget 90-årskalas i jämförelse. Ibland hade de även tävlingar av olika slag på gräsplanen bredvid friidrottsarenan. Där var det 1000-tals människor som fullkomligt skrek och jublade i takt till musik i flera hundra decibel. De verkar ha kul tillsammans, iallafall.
På många sätt känns det som om man blivit ett år äldre på det här lägret vilket är sant för min del. Jag firade min 24-åriga födelsedag där nere vilket var första gången någonsin jag inte hade snö och -10 grader på bemärkelsedagen. Istället var det 30 grader, dubbla träningspass och en middag i gott sällskap på kvällen då det inmundigades struts. Tack ni som uppmärksammat mig förresten!
Idag återvänder vi till vardagen och rutinerna igen. Dock kommer vi säkerligen att återvända till Sydafrika och Stellenbosch för fler träningsläger och jag kan rekommendera de som vill åka på en kulinarisk semester att packa väskan och bege sig dit. Nu går snart planet och det börjar bli dags att bege sig till gaten. Hörs snart igen!
Stefan
Hej! Fin sida.. kul att du bloggar om din vardag, tycker det är intressant att se hur man kombinerar den med ett elitidrottande.
Såg dig springa idag, det sa bara schwiss. Lycka till och ha det så bra!