Igår var en stor dag! Då tog jag nämligen de första löpstegen efter operationen. Åtta veckor har passerat och kroppen kändes definitivt redo efter många pass av rehabilitering bestående av styrka, cykel, promenader och vattenlöpning. Det kändes lite spännande och jag tror jag aldrig har varit så upphetsad över att få jogga. Det är sällan något som man som sprinter blir upphetsad av. 🙂 Men igår var det så dags och kulverten fick bli den högtidliga platsen där det första riktiga passet skulle göras. Det gick hur bra som helst! Jag masade mig runt ett varv på 800 m, gick ett varv och sprang sedan ett till. Behöver jag säga att det var otroligt skönt och kul? Det kändes nästan lite busigt att få springa lite men det gick helt utan problem vilket var skönt. Visst är jag fortfarande stel i ljumskarna, men det har verkligen gått framåt under rehabens gång. Det är stor skillnad sedan första gympasset och nu, häromdagen gjorde jag faktiskt knäböj på hela 50 kilo. Cirka 100 kilo från personligt rekord som jag lyfte för ganska precis ett år sedan. Men 50 kilo känns som en framgång i dagsläget.
Återkomsten till löparbanorna är dock en smula förmörkad än vad man önskade. Häromdagen stängdes vår träningshall Nordichallen akut efter att takelementen mellan limträbalkarna är helt slut och risken för ras är överhängande. Som friidrottare är vi vana att kompromissa, planera om träningen och pussla, och så blir det nu ett tag, så vi är luttrade. Det besvärliga nu är att vi blir utan den en så lång tid, och det är inte riktigt hållbart att träna i kulverten fram till i maj eller när det nu blir när hallen öppnar igen. Hinder såklart, men tyvärr är vi lite vana. Det är ju ett större dråpslag för idrotten i stort. Många föreningar kommer att få planera om och slåss om tider på de begränsade ytor som finns i kommunen och närområdet. För friidrottens del vet jag inte hur det kommer att bli. Många yngre tränar dagligen i Nordic och det känns inte realistiskt att ta ner dem i kulverten hela tiden istället. Vi får se vad som händer, helt enkelt. I veckan som var var Johan här också och det är tråkigt när han är uppe att vi måste köra allt i kulverten. Men vad gör man, the show must go on.
Vad som roligare är att jag för någon vecka sedan var att jag, Johan och Jessica besökte Asics Flagship Store i Stockholm. Vi träffade sundsvallsbördiga Vanessa som jag mailat med i många år men aldrig fått förmånen att träffa. Vi fick titta på kontoret och butiken och fick höra lite intressanta saker om hur det är i Japan där Vanessa har bott. På slutet fick vi också med oss lite saker från Asics som kändes som en julklapp, kul! Butiken var superfräsh och snygg, och jag rekommenderar alla att gå dit om ni behöver kläder och skor till ert idrottande.
Snart är det jul vilket blir skönt. Några dagars jobb till innan lite ledighet och sedan träningsläger i Sydafrika. Mycket skönt och kul!
