Jag i SUF:s klassiska heldräkt i försöken på SM 2006. Bredvid mig är Johan Engberg.
I morgon är det dags för SM där Sveriges snabbaste man ska koras. Det är mitt första SM på två år och även tillbaka till Sollentunavallen där jag tog min första SM-medalj för tio år sedan. Sollentuna är därför en plats som jag har goda minnen i från, och det gör mig extra positiv inför morgondagen. SM 2006 var en riktigt kul tävling där jag knep bronset på 100 m och överraskande nog också tog silver på nytt personligt rekord på 200 m. Även 2008 tangerade jag mitt personliga rekord i solskenet på Sollentuna GP, och flera andra fina resultat har gjorts här.
Jag minns att jag gick in i det mästerskapet med drömmen om en medalj. Jag kände att jag var redo, att jag hade utmanat de bästa i Sverige på 100 m och att jag hade kapaciteten att göra det. I finalen gjorde jag ett bra lopp i motvinden, och knep bronset strax före min vän Christofer Sandin i från Mölndal. Lyckan var total och jag minns särskilt hur stolta och glada mina föräldrar var efter loppet. Jag var otroligt stolt över mitt 100 m-brons 2006, och efterföljande år skulle det bli silver och sedan två raka guld. Då 2006 hade jag en lång och fin säsong bakom mig, och senare den sommaren gjorde jag mitt första seniormästerskap med EM i Göteborg och även en finnkamp där jag blev bäste svensk.
I morgon, när jag tio år efter min första SM-medalj, åter startar på ett SM i Sollentuna är det med lika mycket entusiasm och glädje som det var när jag klev ner i blocket 2006. Denna gång är jag glad över att jag är hel och frisk och kan springa igen med en kropp som längtar efter att få springa fort! Vad som händer i morgon står ännu skriver i stjärnorna, men jag har i alla fall målsättningen att göra årets bästa lopp! Sen får man, som det så klassiskt heter, se hur långt det räcker.