Jodå, bloggen lever men den tog en liten paus.
Efter min stulna mobil-affär blev det dags för SM. Jag gjorde säsongens bästa lopp men tyvärr räckte det bara till en silverplats. Jag hade gärna försvarat mitt guld men den dagen var jag inte bäst. Så enkelt var det. En silverpeng när jag var rankad femma innan mästerskapet är förvisso helt OK med tanke på hur säsongen har sett ut.
Tyvärr skadade jag mig lätt i baksida lår i SM-finalen på 200 m, dit jag tog mig som en av sex. Det är jag ganska nöjd med med tanke på att jag bara hade gjort ett 200 m-lopp innan. Jag satte årsbästa med 21,47 i semifinalen men i finalen kände jag i utgången på kurvan att baksidan började bli ansträngd och ju mer jag tog i och ju fortare jag sprang desto mer spänd blev det. Känslan var mig otrevligt bekant, för jag hade exakt samma när jag skadade baksidan på träningslägret i Portugal i maj i år. Jag slutade springa och rullade in i mål sist. En magnetröntgen några dagar senare visade tyvärr en 1-cm stor bristning på biceps femoris stora huvud, 25 cm ner på vänster baksida. Därmed missade jag Finnkampen som jag blev uttagen till och min chans att ta min tredje raka seger där försvann. Bristningen var dock inte av allvarligare art så är jag duktig med rehab så kommer jag vara återställd inom kort. Tråkigt naturligtvis, men det verkar inte vara mitt år friidrottsmässigt i år.
Efter det har jag vilat, varit nere i Malmö hos Pernilla och haft det mysigt, och jobbat. Det känns faktiskt väldigt skönt. Nästa år kommer jag tillbaka!