Träningsdosen just nu är avsevärt högre än vad den har varit tidigare, och det är skönt. Ett sprintpass avverkades i tisdags, om än fortfarande med relativt låg hastighet men med desto kortare vila. Det var väldigt skönt att kunna sprinta på lite, det var ju trots allt ett tag sedan sist. Löpningen kändes inte alls rostig, tvärtom! Steget var lätt och fint och rullade på bra. Jag fick inte heller ont kring operationsområdet. Kort sagt kändes allting bra! Jag fick vara lite försiktig i accelerationen, mest för att man inte vet hur kroppen reagerar än på den här typen av belastning. Men till synes gick det ju väl och träningen går därmed framåt.
Igår var det dags för 2x4x300 m med en minuts vila. Jag gillar sådana här pass. De är sköna att göra och man får ofta in en fin rytm i löpningen. Skillnaden mot för att göra dem hemma var att nu sprang jag på en fin gräsbana i en mycket behaglig temperatur med en vind som fläktade. Passet gick bra men jag blev rejält trött. Helt klart behöver konditionen byggas upp igen. Det var otroligt skönt att göra passet under de nyss beskrivna förhållandena, och inte helt oväntat gick det lättare än hemma. Tänk att få träna under förutsättningar som dessa varje dag!
I morgon återstår det att se om det är lika roligt och lätt att träna. Det beryktade Aerobic321 ska genomföras med löpning över 800 m, 600 m och 300 m. Ett fruktat pass under grundträningen. Jag ska dock gå till träningen med högt huvud, och framför allt en stor glädje att kunna springa!
Mellan träningarna är det också lite fritid. Idag besöktes två vingårdar, Rust en Vrede och Guardian Peak. Båda mycket trevliga där den första serverade en god lunch och den senare hade en fantastisk utsikt. Man kan lätt bli harmonisk på sådana ställen!
