I morgon börjar den sista träningsveckan av tre. Denna period var den första efter den inledande grundträningsperioden som innehöll intervaller, cirkelträning och uthållighet. I denna period byttes det ut mot motståndsaccelerationer, kort sprint och skivstångsträning, helt enkelt lite mer specifik träning i förhållande till sprint. Grundträningsperioden i år var lite kortare än tidigare, vilket resulterade i att man var lite piggare när man klev in i nästa. Trots att den inledande perioden var kortare känner jag att jag var så stark och uthållig som jag brukar vara när den perioden är förbi. Helt klart redo att gå vidare
Nuvarande träningsperiod har gått mycket bra. Två dagar i veckan är det dubbelpass vilket så klart är tufft, men tio års elitträning har gjort mig van och jag vet hur man ska hantera det fysiskt och mentalt. Tekniken i löpningen är bättre än förra året och det känns som om jag börjar på en högre nivå i år. Förra året var framför allt sprintuthålligheten lite eftersatt efter min skadefrånvaro. Naturligt, med tanke på att jag inte kunde springa särskilt mycket. Men i år är det skillnad. Ett års löpning har lagts i bagaget och det gör att jag hanterar löpning och teknik på ett mycket bra sätt.
Jag jobbar mycket med accelerationen nu och försöker hitta till det flyt jag hade för några år sedan när jag fick framskjutna placeringar på EM. Accelerationen i somras var absolut inte dålig, men videoanalys visar att det finns detaljer att slipa på. Hittills har det funkat bra, och det känns lovande. I många år när jag tränade själv saknade man sprinters på träningen att bolla lite tankar kring teknik med. Vi är ett bra gäng som tränar nu med dubble svenske mästaren Tom vid sidan, bland annat, och därifrån kan man hämta inspiration.
I morgon väntar lite vila, innan det drar igång igen på tisdag. Tränar man hårt, måste man vila hårt.