I lördags avslutades tre veckors hård träning vilket var mycket välbehövligt. Kroppen var ganska mör efter nio träningspass i veckan, minst sagt. Och det ska den vara, för träningen har gått riktigt bra. Redan första veckan tillsammans med Tom satte jag och Micke upp ett bra tempo och sedan gjorde vi det bästa av varje pass som var. I styrkan har mycket fallit på plats och jag klarade i tisdags 115 kg i frivändning, bara fem kilo från pers. I löpningen har det också känts mycket bra, i synnerhet motståndsaccelerationerna som är något utav en favorit.
Träningsmiljön har blivit lite trevligare den sista tiden då gräset i Nordichallen har lagts ut. Det nya konstgräset är, som tidigare nämnt, riktigt bra, och mjukt och skönt att jogga på. En skön kontrast mot det hårda underlag man annars springer på.
I lördags kördes det sista passet och dramatiskt nog var det också kanske det tuffaste på hela perioden. Fem stycken 200-ingar på 25″ skulle löpas nere i kulverten. Det blev dock inte så dramatiskt som vi hade trott. Tiderna hölls (så när som på första loppet) och efteråt kunde jag, Micke och Johan Lilja pusta ut efter ett väl genomfört pass. Det är otroligt vad fort man anpassar sig efter några veckors träning. Det första passet slet vi med att lägga loppen på 30″, då med tre minuters vila. I lördags var vi fem sekunder snabbare. Där kan vi snacka om en bra utveckling!
Det var dock inte bara träning i förra veckan. De sista träningsdagarna underlättades mycket av att Pernilla var på besök och höll energinivåerna uppe. Vi har haft några mysiga dagar ihop med bland annat spabesök. Inte alls tokigt, det kan rekommenderas.
Nu i veckan blir det som nämnts mindre träning och desto mer vila. Kroppen har verkligen förtjänat det och det behövs för att klara av tre nya intensiva veckor, den sista träningsperioden för det här året.