I helgen som var avgjordes en av årets absolut största höjdpunkter, nämligen Sundsvall Windsprint! Jag var tokladdad inför tävlingen och inspirationen började redan dagen innan när den svenske rekordhållaren på 100 m Peter Karlsson höll ett föredrag. Häftigt att få träffa honom och att få umgås med landslagskompisarna innan det var dags att tävla. Kvällen avslutades med en bankett på Stadshuset där man gick hem mätt och belåten. En bra laddning inför den kommande dagens stora händelse.
Jag var laddad och ville springa fort redan i försöken för att försöka ta mig till A-final vilket jag har gjort varje år hittills i Windsprint. Jag fick möta bland annat Simone Collio i mitt försöksheat så motstånden var förstklassigt redan från början. Jag fick en bra start och fick äntligen till fullfartslöpningen, något som spökat hittills i år. Tiden blev 10,45 i +0,2 och årets kanske bästa lopp hittills. Dessutom vidare till A-finalen.
Riktigt laddad väntade jag in A-finalen någon timme senare. Förhållandena på Balders var riktigt bra med varmt och skönt väder och fina vindar på upploppet. Precis när jag ställde in blocket sprang Nil de Oliveira in på 10,34 i godkänd vind. Jag som hade målet att bli bästa svensk blev riktigt tänd av detta och det kändes väldigt bra när vi väl steg ner i blocken. Loppet blev väldigt likt försöksloppet. En bra start som dock kunde gjorts bättre, en riktigt bra toppfartslöpning och sedan lite spänt på slutet. Tiden blev 10,33, mitt livs snabbaste lopp! Tyvärr i lite för mycket vind, +2,8, men ändå dagens snabbaste svensk! 🙂
Riktigt roligt att springa så fort och det sköna var att det var ett lopp som inte på något sätt kändes speciellt. Därför tror jag definitivt att jag kan göra om det. Loppet var bra på många sätt. på 60 m noterades jag för 6,67 vilket är fem hundradelar snabbare än vad jag någonsin sprungit på. Mellan 60-80 m hade jag 1,79 s vilket även det är det snabbaste jag någonsin sprungit.
I min jakt på att springa snabba lopp på Balders valde jag att springa ett extralopp på 100 m tillsammans med Simone Collio och Kenroy Anderson. Vinden var godkänd denna gång, +0,8 men nu var mina krafter slut. Jag kände i loppet hur jag inte kunde få på samma frekvens som i de tidigare loppen och hur jag tappade höftläget och aggressiviteten. Tiden blev ändå ganska bra, 10,53 i dagens tredje lopp.
Inte mindre än 40 personliga rekord och 25 årsbästa noterades på Windsprint i år, ett otroligt facit. Jag och många andra gjorde en kanontävling och jag tror och hoppas inte många gick ifrån Baldershov missnöjda. Jag hoppas att fler föreningar och eldsjälar i landet kan arrangera tävlingar på det här sättet, tävlingar som handlar om att ge de aktiva så bra förutsättningar som möjligt att göra bra resultat. Tack arrangörsstaben för Windsprint! Ni gjorde ett kanonjobb!
Det blev snabba ryck efter tävlingen. 06:40 nästa dag gick flyget söderut och sedan tåg till Karlstad för Karlstad GP på tisdagen. Jag var ganska sliten efter söndagen med rejält med träningsvärk i baksidor och ljumskar. Karlstad mötte upp med otroligt vackert väder med bra vindar på upploppet vilket motiverade mig mycket. Väl på tisdagen när jag värmde upp kände jag mig väldigt sugen på att springa, men jag var trött mentalt efter loppen i Sundsvall. När skottet gick i A-finalen på 100 m med mig på bana två hade jag inte alls den energi och aggressivitet som jag hade häromdagen och kom i mål på en mycket beskedlig tid. Det var tydligt att det var för kort tid mellan de två tävlingarna och att jag inte var återhämtad. Det är tråkigt att jag inte kunde prestera bättre!
Nu blir det lugnt fram till SM där jag ska springa både 100 och 200 m. Motstånden blir förstklassigt eftersom svensk sprint verkligen varit bra i år. Jag tävlar inte till helgen utan kommer vara hemma och ladda inför sommarens viktigaste tävling.
Vilket långt inlägg! Tack för att du läst så långt!
På återhörande!